Kategoriarkiv: Skottland 2017

På land redan?

Idag gick vi tillbaka till marinan/gästhamnen i Ardfein. Efter ett telefonsamtal hade vi fått klartecken på att de kunde låta en tekniker lyssna på vår motor som har ett vibrerande ljud. Teknikern kunde precis som vi höra ljudet bättre på utsidan av skrovet än inuti. Han kunde också känna vibrationen genom att hålla en hand på drevet.

Eftersom de inte kunde fastställa orsaken beslutade AK och jag att lyfta båten och kolla, vi vill inte tappa propellern på Nordsjön.  Det blev till slut ett studiebesök i att använda en sublift. Man behöver en lång, bred och flack ramp, som dessutom måste ha ett urtag för kölen, annars måste man ha en sjukt lång ramp och subliften typ försvinner helt under vatten. Dessutom behöver man en brygga med en utdragbar landgång för att kunna komma på och av båten innan den körs upp eller sjösätts.


Det här var inte dagen för svenska maskiner, för nu gick subliften sönder. Båten kom inte helt upp ur vattnet och en gummibåt fick användas för att inspektera propellern. Vi såg att offeranoderna på själva propellern var slitna, men det vibrerande ljudet kom från den tvådelade offeranoden som sitter på drevet. En av två skruvar var kvar och den kvarvarande var väldigt lös. Tur att vi lyfte och kollade. Hade vi fortsatt hade det lossnat helt. Kanske halvorna hade skadat propellerbladen i så fall, om inte annat hade drevet kunnat skadas av galvaniska strömmar. Varvet fixade fram en ny skruv, nya offeranoder till drevet samt lite locktite så att inte felet skulle uppstå igen. Efter en hel del meckande fick de fart på subliften så att de kunde sjösätta Ocean igen, skönt att vi hittade och kunde fixa felet!


På eftermiddagen besökte vi den lilla lokala lanthandeln, senare på kvällen puben. Till slut en riktigt lyckad dag!

Tillbaka i Crinan Canal

Igår gick vi norrut i Clyde, till natthamn i Portavadie och idag gick vi vidare till Ardrishaig och slussade in i sea locken. Lovisa styrde en stor del av dagen, och fort gick det. Hon börjar bli riktigt duktig på att hålla kurs och fart uppe!



Det betyder att vi inte seglade runt Mull of Kintyre. Det kunde kanske ha funnits en väderlucka, men risken finns alltid att det blåser upp och då är det som att vara i en tvättmaskin vid rundningen. Beslutet blev att ta samma väg tillbaka för att alla besättningen skulle trivas och må bra.

Strömmen i Sanda sound blir upp till 5 knop vid Spring, vilket det hade varit. Speciellt knasig blir sjön mellan den yttre och inre strömmen eftersom de kan gå åt olika håll.

Exempel på strömmarna HW Dover +5


Johanna har ägnat dagen åt läsning, både på Svenska och Engelska, när hon vill så slukar hon böcker. Hon har också hittat ett nytt sätt att hacka lök utan att det svider i ögonen.

Vilken miss!

Idag var planen att luncha på Arran, i Loch ranza. Besöka öns distilleri och sedan ta oss till en natthamn.

Vi lämnade Kip ngt sent, men vi skulle bara runda Isle of Bute och sedan korsa fjärden för att gå in i Loch ranza. Men vilken tid det tog, vi anländer kl 16.30! Sista turen på distilleriet går om 17.00, promenaden visar sig ta minst 30 minuter, vi är för sent ute…

En till på sjökortet visar att sträckan var över 20 nm. Man blir lätt lurad av skalan på 1:160000.

Det var bara att vända och ta oss till en natthamn utan studiebesök på ett distilleri, men vi fick i alla fall se en slottsruin till?


På besök hos familjen Stuart

Igår var vi och åt lunch hos the Earl of Bute, rätt schysst ställe hade han. Vi åt rökt lax respektive bakad potatis, kidsen fick macaroni and cheese. Tyvärr var inte earlen hemma, han flyttade ut 1998, sen dess är egendomarna bara använda för speciella tillfällen. Tex ska Stella Macartny ha gift sig här.

Numer är faktiskt egendomarna i en stiftelse, bara inventarierna tillhör familjen Stuart. Vill ni läsa mer om stället gå in på: www.mountstuart.com




Vi kom till slottet genom att åka en typisk turistbuss runt ön, en sån där dubbeldäckare som är avcabbad på halva övervåningen. Det passade perfekt den här dagen eftersom det var strålande sol och kortbyxor. Chauffören var otroligt trevlig och serviceminded. Extra kul var att han talade live på vägen runt. Vi fick höra om gamla slott och kyrkor, men också om nerlagda skolor och mejerier, racerförare från orten och om stranden som hade stålstolpar som skulle hindra flygplan att landa där under andra världskriget. Det var otroligt intressant att få både gammal och ny historia om Isle of Bute.


På vägen tillbaka stannade vi i tätorten Rothesay för att proviantera. Staden var verkligen fin, speciellt i det fina vädret. Vi låg själva i en sömnig utkant av staden, Port Ballantyne, där hamnen var djup nog för oss i spring tide.


Istället för att stanna en natt till besökte vi Kip marina på kvällen, en kort sträcka på ett par sjömil. Kip är ytterligare en stor marina med båtlyft, segelmakare, restauranger etc. Det som var lite fint i den här stora hamnen var ett det låg permanentboende runt hamnen, det gjorde den lite roligare. Vår tanke var att få konsultera en mekaniker då vi hör ett slamrande/skallrande ljud på tomgång. Vi har själva vänt upp och ner på båten för att lokalisera ljudet, tom dykt ner och kollat propellern utan att hitta ngt konstigt. Tyvärr var Volvoteknikern upptagen i 5!!! veckor framåt☹️. 

Gasen tog slut – inga problem i Largs

I morse tog vår tub med gas slut, vi har en engelsk tub, men den något ovanligare med propan. I UK  verkar det vanligare med butan. Dessutom har vi en liten tub på ca 3.6 kg. Här i Largs var det inga problem, de hade en jättestor inhängnad med gas. Nämnde jag att de har sitt hamnkontor bemannat 24/7?

Ett annat bevis för att det är stort fick jag på vägen tillbaka till båten. Jag träffade en liten dam som inte hittade sin båt, hon trodde att den låg på plats 136, någon bokstav för brygga hade hon glömt. Men hamnkontoret i Largs kan säkert lösa det också, de hittar nog en ny gubbe med båt till henne, för det verkar finnas många ensamseglades män här i Skottland?

Ovanligt låga jet-strömmar i år

Vi talade precis med harbour master i Largs som förklarade att vädret i sommar är det sämsta på många många år. Detta skulle tydligen bero på de ovanligt låga jetströmmarna. Om detta stämmer kan jag inte svara för, men jag vet att det har regnat och blåst vår tid på Skottlands västsida. Vi fick också veta att ostliga vindar är betydligt mer byiga än de västliga. Det stämde definitivt idag, vi hade allt från 2 till 19 m/s. Detta stämde också med prognosen som sa 2 till 7 Beaufort. Eftersom vi är läraktiga personer hade vi valt helt rätt segelsättning idag, dvs stormfocken och två rev i storen, såkallad Skottskt standardsegelsättning?

Inga shorts och t-shirts så långt ögat når.
Ingen mening med för mycket segel, det räcker ändå till.
 

Jag talade med ett äldre par i en HR 54, han sa att han bara rullade ut halva storen och genuan nu för tiden, det gick ändå över 7 knop. Dessutom stod Gin och tonicen kvar på bordet. Vi har som sagt lärt oss att ha lite segel, men GTn får vänta till hamnen.

Nu är vi förtöjda i Largs, kanske inte den mest pittoreska hamnen, men bättre skyddad än port Bannavie som vi tänkt oss. Där blåste det rakt in, och 19 m/s hade nog letat sig in bakom vågbrytaren, så vi tog och valde ett säkert kort. Det är också lite kul att se en jätte hamnsom denna. De har stor båttillbehörsaffär, segelmakeri, restaurang, flera båtförsäljare.

Largs, som Bullandö * 2

Till sist, man vet aldrig vad ungarna hittar på när man är ute och seglar, men beviset fanns i iPadens fotobibliotek:

Tillbaka i Portavadie (och Tarbert)

Igår gick vi över till East Loch Tarbert, en mysig liten stad med flertalet restauranger. Vi lunchade på ett café, som visade sig ha väldigt god mat och framför allt fräsch.  Beställer man fish and chips på de flesta restauranger i Skottland får man just det, kanske en klick vita böner eller ärter till. Det spelar ingen roll att fisken är färsk och bra tillagad, det blir inte speciellt lyxig känsla. På det här caféet hade de fattat galoppen och serverade fisken med en fin sallad och pommes i en liten burk bredvid. Som  extra topping en liten skål med färska räkor.

Tarbert från inloppet.
På eftermiddagen insåg vi att vinden skulle tillta och att vi skulle med all sannolikhet bli inblåsta nästa dag. Beslutet blev att ta oss tillbaka till Portavadie så att kidsen kunde få en dag på badhuset. Dessutom gillade vi alla SPA duscharna. Det var också mysigt att sitta i baren på kvällen och avnjuta en gin och tonic med en grankvist i (eller var det rosmarin?) ,en lokal specialitet.
Hamnen har en liten historia i sig, från början sprängdes/grävdes hamnen ut för oljeindustrin. Detta var i början av sjuttiotalet. När oljekrisen kom lades projektet ner, men hamnbassängen var redan gjord och arbetarbostäderna nästan klara. Nu står bostäderna  och förfaller som en spökstad. För ca 7-8 år sedan kom ngn på att de skulle bygga hamn och semesteranläggning med restaurang och lägenheter.

Spökstaden, bilden från internet.
Jag och Johanna bestämde oss för att promenera till spökstaden för att titta på den. Det var inte så speciellt långt, men en väldig uppförsbacke i regnkläder gör en varm. När vi väl kom fram så hade de rivit staden för sex månader sedan!!! Fatta, den har stått övergiven i drygt 40 år, sen river de den ett halvår innan vi kommer, utan att säga något☹️

Vi fick vi en bra plats långt in i hamnen, det var bra för mycket riktigt så började det blåsa mycket på morgonkulan. Lite knasiga som vi är tog vi en färja tillbaka till Tarbert för att äta lunch på det fina caféet.


Tarbert är ett litet gammal fiskeläge, riktigt mysigt att strosa runt i. En man på färjan som var på motorcykelsemester med kamrater trodde att AK var en fiskare!!!

Cafélunchen var lika trevlig som gårdagen, barnen tog samma som dagen innan, vi vuxna snyltade på deras mat och en god laxsallad.

Dagens slottsbesök, Tarbert castle. Börjar bli mätt på slottsruiner?



Downtown Tarbert, en gata runt viken som är en skyddad hamn.

Portavadie

Dagens segling gick till Portavadie. Vi gick de sista slussarna ut till saltsjön på förmiddagen och sa hej till vår slusshjälp, en duktig kille som hjälpte oss genom Crinnan.


Väl ute på fjärden hissade vi segel, ett rev och vår lilla stormfock. Lite lite i vinden som var ca 5-8 m/s. Men som vanligt så ökade vinden och innan vi seglat de 12 nm till Portavadie såg hade vi en kryssbog på 15 m/s. Vid det laget hade vi två rev i storen.


Portavadie är riktigt lyxigt, första stället med riktigt fina duschar, kidsen tyckte det var SPA kvalitet med platttång och dyr tvål. Vi besökte deras badanläggning, härligt varm utomhuspool att sitta i och titta ut över fjärden där det blåste hårt.

När man talar om väderprognoser, hur väljer man segel när nästa 24 timmar (nästa dag), säger:

I morgon ska det alltså blåsa 5.5 – 20.7 m/s!!! Vilken segelsättning ska man ta? Full stor och Genua eller bara stormfocken? Typiska frågeställningar när man seglar i Skottland, för det har hela tiden varit väldigt stora spann i prognostiserade vind styrkor. Tur att vi har en väldigt kort sträcka i morgon, typ 3 nm.

Till slut, som Anders snabbt konstaterade, vi hade kortbyxor igår, hela dagen. Idag var vi tillbaka till seglarställ och regn.

Kanaltips

Nu har vi gått igenom större delen av Crinan Canal. Det finns två lärdomar:

  • Dra för och aktertampen till vinsch.
  • Köp hjälp från Yot spot.

Vi såg stackars damer som stod på fördäck och försökte hålla i förtampen med gubben bak hojtandes; ’håll i!’. När trycket blev för stort så var de tvungen att släppa med kaos som följd. Det man ska veta i dessa slussar är att de öppnar luckor under ytan som fyller slussen på väldigt kort tid. Är man längst fram i slussen blir trycket i förtampen väldigt hårt, speciellt när man slussar upp.

Om man är färre än tre vuxna på båten klarar man i princip inte att slussa i Crinnan utan hjälp. När man åker in i slussen behöver man någon att kasta upp tamparna till, och när man slussar ner behöver någon lägga lös tampen. Dessutom måste man sköta luckorna i slussporten samt öppna och stänga portarna, vilket i längden är rätt tungt. Vi är sjukt glada att vi fick tipset att hyra studenter från Yot spot, klart värt 50£.

Vad som också är praktiskt är att ha en fenderplanka. Vi har en bit formplyfa som vi hänger utanför fendrarna mot slussväggen. Det är bra för att dels skydda fendrarna mot allt slime på slussväggen. Dessutom finns ibland stora hål eller tex stegar där fendrarna ’trillar in’ och tappar sin verkan.

Huggsexa om att komma med i de första slussarna på morgonen
Kanalens första del var väldigt smal.

Fascinerande att färdas tiotals meter upp med bara en smal jordvall emellan

Militären i Storbritannien är mer aktiv än hemma, i Loch Ness blev vi överflugna av 7 jetfighters i formation på låg höjd (av naturliga skäl hann vi inte få fram ngn kamera). Idag flög en helikopter över våra huvuden. Av en slump höll Lovisa i min IPad och kunde fånga den på bild.

Dagens läsarfråga:

Vad är annorlunda på bilden nedan (ni får svaret i morgon).

Crinnan Canal

Idag har vi äntligen seglat en hel sträcka, även om det var en kort seglats. Dagsetappen gick till Crinnan Canal, som är en ’short cut’ till Clyde. På det här sättet slipper man runda Mull of kentyre, också det beryktat för sina strömmar.


Väl framme gick vi in i en jätteliten sluss, ändå är tydligen denna sea lock den största i kanalen. Eftermiddagen blev till slut solig och fin. Hamnbassängen är helt fri från 3 eller 4G, men som tur var har cafèt sitt wi-fi på under natten, så att det gick att skriva inlägg på bloggen. Hamnbassängen är verkligen en pittoresk liten plats med ett Hotell och ett litet café.


I morgon kl 9.45 har vi bestämt träff med den person från Yot service om ska hjälpa oss med slussarna i kanalen. Vi frågade också om vårt djupgående var ngt problem, men nej, bara håll sig i mitten av kanalen. Men om vi möter ngn? Då blev svaret att den mötande skulle hålla sig åt sidan. Men om den är lika djupgående? Då fick vi inget svar. Om så sker får vi väl lösa det problemet då.