Nu har vi legat en natt ovanför slussarna i Banavie och idag gick vi ner genom Neptun stair case, förbi två svängbroar och slutligen en dubbelsluss, total sträcka ca 1,5km. Vi ligger nu förtöjda i hamnbassängen innan slussen ut i Saltsjön.
Tanken är att komma ut tidigt i morgon bitti för att pricka högvattnet så att vi får medström i princip hela vägen till Oban (ca 29nm). Det ska bli spännande att känna på Seglingvattnen på Skottska västkusten. 

Igår besökte vi Fort Williams, en mindre stad med en prommenadgata. De flesta affärerna fokuserade på att sälja hiking utrustning, eftersom många går på tur och bestiger Ben Nevis. Detta berg sägs ligga inhöljt i moln 340 dagar om året, men vi fick en i princip molnfri dag idag. Kvarvarande butiker sålde Whisky, helst från det lokala destilliriet Ben Nevis. Lokalbefolkningen verkade dock något frustrerade över att destilleriet numer ägs av Japaner.

Från vår kajplats såg vi också det fina ångtåget Jacobite. Vi tänkte först åka med det på sin tur till Mallaig, men blev lite snåla när vi insåg att det skull kosta ca 1000 kr för familjen. Vi får hålla till godo med en bild från Internet.

Senare på dagen hissade AK upp mig i masten för att sätta på ett nytt glas på motorlantärnan, det andra den här semestern. Det har blivit en dålig vana att slå av glaset med 110% focken. Den här gången tejpade vi också fast glaset med vävtejp, hoppas det håller.

Vädret följs givetvis nogsamt, vi tittar mycket på Windy, där får jag en bra överblick och förståelse vad som ska ske. AK kollar gärna på Metoffice, som verkar vara Storbritanniens motsvarighet till SMHI. Tillsammans så får vi en bra prognos.

AK hittade också en alternativ källa för väderprognos:

Idag har vi gått ganska långt och är nu framme vid sista och längsta slusstrappan i kanalen, Neptune’s staircase. Slusstrappan består av åtta steg och kommer säkert ta 3 timmar, men vi planerar att ligga stilla i två nätter här i Banavie för att titta på omgivningarna.

Vi började dagen med Fort Augustus slusstrappa kl 9.30 vilket var bra, då hade inte så många dagturister hunnit anlända och vi fick en någorlunda lugn slussning, men vi är nog ändå med på rätt många Japaners foton och filmer. Hoppas att filmerna blev bra?. Slussningen av de fem stegen tog ca 2 timmar i solsken och allt gick bra för oss. Barnen hjälpe till att vinscha tamparna och hålla ifrån båten från kajen. Ända missödet var att vår fenderplanka fastnade under en sten i kajkanten, vi märkte problemet i tid och kunde putta ut båten så att den släppte innan mantåget skadades av trycket. En av hyrbåtarna ställde sig på tvären vid utgången av första slussen, men alla var glada ändå.

Sedan följde en bit kanal med två slussar upp för att nå kanalens högsta del som är Loch Oich. Det kändes som att färdas på en fjällsjö, igen väldigt vackert.

Tanken var att stanna i sydvästra delen av Loch Oich, men bryggorna såg inte ut att vara avpassade för vär båtstorlek, så vi fortsatte till nästa sjö, Loch Lochy, som är näst största sjön i kanalen. Innan vi nådde sjön kom första slussen som tog oss nerför. 

Besättningen är glad över kanalturen?

Skepparen hade vid det här laget sett så pass många vackra fjällvyer att han tog en kort tupplur när den fungerande autopiloten styrde oss över sjön.

Loch Lochy passerades på ca 1.5 timme och sista slussen och svängbron innan sista delen av kanalen avverkades i i regn.

Fort Augustus, vilket ställe! Här finns en slusstrappa, ett antal restauranger längs slussarna och hundratals dagturister. Bortom slussarna finns, i princip ingenting.

Att slussa här mitt på dagen får en att känna sig som en apa i bur på Skansen. Film och digitalkameror går varma när man sitter och håller i sig när vattnet forsar in och man åker hiss upp ca 4 meter. Sen gör man om samma sak 4 ggr till innan man är uppe.

I morgon kl 9.00 hoppas vi komma med i första turen upp, har vi tur har inte turistbussarna anlänt och vi kan få en ngt lugnare tur upp.

Senare på kvällen byter byn skepnad när lugnet lägger sig. Nu är det riktigt mysigt.

På kvällspromenaden såg vi ett antal kaniner till barnens förtjusning. Vår egna lilla kanin sa upp sig på sommarkollot i Uppsala checkade ut för alltid. RIP Godis.

Idag var det helt lungt på Loch Ness, faktiskt så lungt att vi fick chansen att jobba med vår autopilot som krånglat sen jag bytte plats på givaren innan vi åkte. Tanken med flytten var att slippa de starka strömmar från elwinshen som gjorde att vi girade 90 grader såfort som elwinschen användes.

Istället hamnade givaren på sin nya plats för nära ankaret och det var svårt att ens genomföra en kalibrering, speciellt som det krävs platt vatten och ingen vind. Nu äntligen fick vi chans att pröva igen. Slutresultatet var att givaren är tillbaka på sin ursprungliga position och kalibreringen lyckades. Så mycket meck till ingen nytta, dessutom har vi tvingats att handstyra ända hit, typ 1000 nm. Låt oss hoppas att det funkar nu, vi har verkligen saknat vår autopilot.

Igår kväll hade vi sedvanlig spelkväll (spel utan en display). Vi har med oss Ticket to ride, Settlers och 7Wounders. Barnen ser verkligen fram emot spelkvällarna och det är en kul aktivitet med hela familjen, bra avbrott från instagram, snapchat och allt annat kidsen följer.

Att gå igenom Loch Ness var precis som i en turistbroschyr, sagolikt vakert och med tunga moln som gav lite regn.

Lovisa styr när pappa flyttar kompassgivaren.

Målet för dagen är Fort Augustus, där nästa slusstrappa finns, men mer om det i nästa inlägg, nu till hyrbåtarna på kanalen. I Inverness finns ett par företag som hyr ut motorbåtar. Man ser att det är en hyrbåt eftersom dessa har extra många gummilister, fast monterade fendrar och antalet repor på friborden är så många att det inte finns en blank yta kvar. Ett annat sätt att känna igen dessa båtar är att besättningen har oranga räddningsvästar. Dessa båtar ska man se till att hålla sig borta ifrån eftersom besättningen fått 30 minuters utbildning på land innan de skickar ut familjen bestående av mormor, barnen och svägerskan som    aldrig sett mer vatten än fontänen vid Trefalgar square tidigare.  Eller som Johanna sa, ”på den båten ser hunden ut att vara mest erfaren ur”.

Idag så har vi åkt upp i vår första slusstrappa (vi har inte gått Göta kanal). Vid Slussen så fanns det två stycken medarbetare som var så vänliga att de ville hjälpa oss hela vägen upp för slusstrapporna. Vi fick god användning av vår fenderplanka som skyddar mot de ’slimeiga’ väggarna i slussen. Det var ju bra med tanke på att vi haft med den hela vägen från Ekerö.

Kanalen ligger högre än tex floden Ness, så istället för att de grävt en kanal har de snarare skottat upp en vall för att vattnet inte ska rinna ut. Det syns inte så tydligt på fotot, men river Ness till vänster ligger ca 10 meter lägre än Caledonian Canal.

Nu ligger förtöjda i Dochgarroch, precis innan man går ut på Loch Ness. Väl skyddad i kanalen, blåser det i byarna över 10m/s. Flera båtar har gått ut och sedan kommit tillbaka pga sjön, så även på Loch Ness kan det vara besvärlig sjö.

I morse gick vi in genom de första två slussarna i Caledonian canal. Vi har ett ’licence’ som gäller i 7 dagar under vilka det ingår hamnavgifter. Vi kommer att ta det lungt och försöka hinna se en hel del, så det får ta sin tid.

VHF, ett måste i Skottland, kontakt med slussvakten för att få klartecken att gå in. 

Vackert med bergen i bakgrunden.

Johanna styr utanför slussen. 

Slussarna är höga, men man får hjälp av slussvakten, det är bara att kasta upp tampen så lägger de om den kring en öppen krok och kastar tillbaka tampen.

Första Slussen, med ett litet pittoreskt hus där man betalar hela kanalfärden samt får information direkt av slussvakten och bra tryckt material att ta med på färden.

Vi har hunnit med den repliken ett antal gånger redan, men i sanningen namn så har det också varit fint väder ofta.

Idag på morgonen regnar det, men vi har det bra innanför vårt sittbrunnstält. Vid högvatten, 11.12 UTC ska flytta oss från marinan och gå in i Caledonian Canal. Gör man det vid högvatten slipper man de kraftiga strömmarna, men får å andra sidan hålla utkik för fraktfartyg som kommer och går denna tid. Som alltid här i Skottland (och troligtvis resten av Europa) så ska man ropa upp port control eller harbour master på VHFen innan man går ut ur hamnen för att säkerställa att det är OK att lämna/entra hamnen. Idag måste vi också anropa slussen innan vi närmar oss entrén till kanalen, man börjar så smått fatta vad de säger, men ofta måste jag be dem upprepa.

Igår hann vi med en kortare promenad och såg en liten del av Inverness, det ska förhoppningsvis bli mer i eftermiddag när vi förtöjt inne i själva staden.

Vi gick från Peterhead vid 13.20 UTC för att få tidvattnet med oss. Lite motorgång men sedan en fin halvvind som varade ända till midnatt. Sen dojade det ur och motorn fich arbeta igen, men bara på lågt varv, för vi ville tajma slack water vid Inverness. Enligt sjökortet så kunde det bli rätt kraftiga races i ett par smala sund. Våra beräkningar utav vattendjupet stämde och vi kunde trots lågvatten passera in med drygt 3 meter vatten under kölen. Hade vi däremot kommit vid spring tide och lågvatten hade det varit tveksammt om vi vågat gå in.

På sista större fjärden såg vi ett större antal Bottlenose dolphins. Det är en population på ca 200 djur som rör sig i Moray firth. De hoppade och simmade på rygg och vinkade, mäktigt! De var tyvärr lite svåra att få med på bild då ljuset var svagt innan soluppgången. Typiskt att detta möte skulle ske just när barnen sov.

Chanonry Point, vid ett av Sunden med kraftiga races, men helt lugnt vid slack water.

Det är lite intressant att den djuprännaman går i ner mot Inverness endast är utprickad i sin fösta del, sen får man gå på Plottern för att inte hamna för långt ut på fjärden där det är riktigt grunt.

Anna är nöjd efter att ha sett delfiner.

Igår kom mina flickor, så nu är vi åter full besättning!

I eftermiddag planerar vi att gå vidare, tyvärr verkar tidvatten och strömmar vara emot oss, så just nu ser det ut att bli Inverness direkt via nattsegling. Annars hade ett besök i White hills varit trevligt.  

Vi klagar på beväxning hemma i Stockholm, det ska jag aldrig mer göra:)