Våran avslutning har varit under många år ett KM. I år har vi utökat KM att bli en öppen segling där flera är välkomna. Dessutom ingår den i en lokal SRS cup för Östra Mälaren.
Nu är det dags att anmäla sig vi kör två klasser ”standard” och Shorthand.
Inbjudan.
Se under information eller Fantholmsregattans hemsida.
Anmälan är nu öppen.
Ärtskär runt hade hela 8st EkBK båtar anmäla och alla kom till start (30%). EkBK var den näst största klubben till start. Bland annat en tjejbåt i Team Jungfrusund som vår klubbåt heter. Förra gången var Anders och Janne med tjejerna på kappseglingen. Nu startade de själva och det efter sju kvälls pass i J/70 och en regatta, Jungfrusundsregattan. De klarar av att ta sig runt banan på ett vettigt sätt och gjorde ett bra resultat efter så kort tid på sjön. De hade 6st båtar efter sig på beräknad tid. Vi hade dessutom en till ren tjejbåt Elin seglade Shorthand med Karolina på sin Smaragd.
De två övriga J/70 gick bra i lättvinden liksom Alex Omega som seglade med Genua. Elin med Smaragd var med till det vart undanvind då de tappade då de seglade utan spinnaker denna dagen. Elin gick liksom de andra bra på lätta vinden med en stor genua. Själv på en Nova med 100% fock hade vi det svårt när vinden var frånvarande och fick se båtar gå ifrån och ikapp. Det var inte Nova väder denna dag. Men vi gjort till slut ett ganska bra resultat.
KBS vart bästa klubb och EkBK var tätt efter. Bästa EkBK båt var Janne i J/70 som vann ”Standard” klassen och Tony kom trea i den klassen.
Totalt och i Shorthand vann Scanper 22 (GöSS) med dagens lägsta SRS tal. Det var 4st EkBK bland de 10 första båtarna.
Mälarens SRScup 2018 är uppdaterad efter Ärtskär runt.
/Mårten
Återigen levererar Kyrkfjärden en härlig dag på sjön. Vi var 6 båtar till start. Tre J/70 och tre familjebåtar. Idag hade åter ungdomarna tagit kommandot på Klubb J/70. Robban var med för första gången i år. Roligt att i varje fall en Smaragd är ute och seglar.
Starten var Tony och Firsten bäst iväg. Själv kämpade jag förtvivlat att försöka få in focken. Den är nästan helt omöjlig att justeras. Men vi var med i varje fall. Vi gick mot EBK men tyvärr verkade som de båtar som slog bort fick en fördel. Vid första märket var vi sist och Tony först. Men sedan är det detta med att förstå banan. Firsten rundade åt fel håll och var tvungen att runda om och kom efter alla andra båtar. På halvvindarna tog Firsten oss och vi hängde på lite efter fältet. Team Gullan försatte bra och ökade avståndet till fältet. Team Gullan med 50% ordinarie besättning gjorde en riktigt bra segling. Vi gjorde några taktiska fel när vi tappade Firsten. Sedan vid spinnakerseglingen Var som vanligt J/70 båtarna snabbt upp med gennakern. På min båt gick allt trööögt. Vi fick upp spinnakern tog en snabb gipp sedan var det dags att ta ner spinnakerbom och tillslut spinnakern. Vi han inte trimma under färden ner. Efter första spinnakern var Team Gullan först efter låg Ace Of Base med Bosse som rorsman. Sedan låg Robban bra till. Andra kryssen var lika trögskotat som första men nu började vi få fart i båten och fin trimning av segel var bara att glömma. Vi kom ifatt framförvarande båtar. Andra spinnakern tågade Gullan och Ace Of Base på medans vi taggade ikapp framförvarande båtar. Vi kom ikapp Robban och Närmade oss de andra. Sista kryssen hade vi fått ordning på Trimmet och gick riktigt bra. Vi hade mycket högre höjd än J/70 och Firsten och kom ifatt och rundade före den. Med detta med spinnaker det tar tid att få upp. Men vi lyckades till slut att gå imål som trea i denna afton stax föra sista J/70 och Firsten. Team Gullan var redigt före och mellan oss var Ace Of Base. Beräknad tid var jag minutern efter Gullan som vann denna afton.
Sammanfattning. Min båt är svårhanterad. Dags att smörja vinschar bättre fictionsringar till focken.
Allt måste bli enklare att hantera ombord om den skall kappseglas. Just nu är det lika svårt att skota min båt som Jannes genua på X-372.
Vad mycket enklare det är med mindre båtar. Nu får man försöka få in focken i kryssen och detta med fintrim orkan man inte med.
/Mårten
hade tre båtar ute med nästa Full besättning.
Team Jungfrusund hade toppat båten med en riktigt bra besättning.
Den hade Simon, Patrik K, Magnus T och Viktor vilket gav oss andra en riktigt bra match. Vi tränade hantering och starter med lite lättfull kappsegling på kort bana.
Starter körde vi 9 minuter. 6,3 och noll startade vi. På noll var den riktiga starten och vi körde kort bana med två varv. Vi körde special regler. Första båt rund märka var tvungen att göra minst 3 slag eller gippas. Tvåan gjorde två och sista båt minst 1 slag/gipp. Detta för att få ihop gänget.
Vi hade en bra träning och det var tajt och alla van mist ett race var och alla kom sist. Bra och rolig träning på Kyrkfjärden.
/Mårten
Vi var ett stort gäng ute på sjön denna kvällen. hela 8 båtar var till Start. 3st J/70, 2st 606, 2st familjebåtar. De tre J/70 hade alla nya besättning för kvällen, ingen hade ”standard” besättning.
Vinden var frisk till måttlig och jag lade bana och prioriterade kryss och Läns men med en lång halvvindsbog. Kanske lite för lit halvvind för att skulle vara perfekt. Det var nog lite fördel med undanvinds segel. Endast en båt var utan undanvindssegel. Staren var bra och flera båtar kom iväg bra. Vi och Firsten gjorde bäst första kryss och var först vid första rundningen. Efter Kom Uffe. Efter första undanvinden rundade vi först tätt följd av Firsten. sedan kom de båda J/70 som redan hade tappat på oss. Uffe var också med medan de två 606 var efter vilket de skulle SRS. Magnus med klubbåt hade dock ett övertag på Tomas och Stig. Det försprånget hade de hela seglingen liksom Vi hade på de andra J/70. Långa halvvinds bogen tågade Uffe om oss och Firsten drog iväg lite. Vi han ikapp under kryssen och i mål var vi nästen ifatt Firsten. Siste medvinden gick båda J/70 om Uffe och på mållinjen gick Team Gullan om Team Jungfrusund.
/Mårten
Det var många som kappseglade för EkBK denna helg. Vinden var frisk i hela Stockholmsområdet. Ute i Sandhamn blev fredagens kappsegling inställd.
Det var två stora arrangemang SM i Smaragd och NM i J/70 och 5st båtar från EkBK var med.
Smaragd SM:
Två båtar från familjen ”Nilsson” Seglade utanför Nynäshamn. Elin gjorde ett bra resultat före sin far och placerade sig på en hedrande 8 placering av 19 båtar. Robban kom på en 13 placering. Mer info http://www.nynashamnyachtclub.se/2018-express-och-smaragd/
J/70 NM:
Tre båtar från EkBK var med. Gullan, Ace Of Base och Team Jungfrusund. Roliga var I år att team Jungfrusund var ett rent juniorteam som har kommit till tack vare att klubben har köpt in en klubbåt.
Torsdag var vinden måttlig till frisk och det var gräns fall att plana med båtarna. Vi gjorde i Ace Of Base hade en svag dag och låg 17 efter första dagen (17(22)). De två andra båtarna var lite efter oss. Team Gullan kom före oss i en delsegling . De upptäcke fortare än oss att båten kunde plana. Juniorbåtar var någon gång före team Gullan. Det var svårt att seglar då vi inte är vana med skvalpig sjö. Vi har allt för lite träning i vågor.
Fredagen var blåsig och arrangören sköt på starten. Men när vinden var på topp skulle vi ut och vinden ökade under de närmsta timmarna. Stadig vind på 17 m/s och byar på 19 m/s. Det tog 1 ½ timme till start för att kostatera att den var inställd segling denna dagen. Sedan var de lika lång kryss hem till hamn. Tre timmar och mer slitne segel var dagens resultat.
Söndag var vinden frisk och j/70 körde mestadels i planingsläge. Det var skvalpigt utanför Sandhamn och vi hade lite bättre fart idag särskilt på undanvinden. Tyvärr tappade vi 5st båtar på en läns bog. Till slut kom vi på en 16(22) båtar. Team Gullan kom på en 20 placering och Team Jungfrusund kom 21 placering. Bra i tanke på att sista dagen var tung med 4 delseglingar. Det var en mycket lång dag på havet.
Totalt var vi 14 EkBK:are ute och kappseglade.
/Mårten
Vi hade tänkt gå över till Balearerna igår men väderprognoserna varnar för tre dagar av åska på havet. Så vi stannar här i Cartagena tills det har dragit över.
Det finns hur mycket som helst att berätta sedan senaste bloggposten, så jag kommer ta det väldigt översiktligt och så får vi se om det blir tillfälle att utveckla detta i vinter när det ska ljugas seglingsäventyr…
Spaniens norra rior lämnades och vi följde Portugals kust till Porto. Det blev motor mest hela vägen i brist på vind. Porto visar sig vara en fantastiskt vacker stad. Där cyklar vi via Novo Gaia där alla portvinshus har sina lagringsgrottor. Vi cyklar över Eiffels bro till stora historiska centrum och tar en kvällsmiddag där. Men vi bor på vackraste sidan av stan.
Efter två dagar seglar vi vidare mot Nazaré. En djup slör utmed kusten, i 5-7 m/s. Det är fantastisk mycket fiskeredskap utanför Portugals och Spaniens atlantkust, så vi försöker hålla oss så långt ut att det är mer än 100m djupt, då går vi fritt.
Ett stopp i Nazarée, världsberömt för världens högsta surfade våg. Lite skräckblandad var det att tänka sig gå in där. Vågen är dock mycket lokal lär vi oss där, det är ett enda ställe den bryter på. Och alltid samma ställe, och det var inte vid hamninloppet.
Från Nazaré sätter vi målet mot sydkusten. Räknar med att kunna ankra i en vik strax efter Cabo Vincenne, europas sydvästra hörn. Efter att ha halvvindat rakt västerut från kusten så långt att fiskenäten upphört viker vi söderut och sätter spinnakern. Det ska sedan få sitta upp i över 24 timmar. Det är verkligen ett rekord för oss. Gabriella är till en början inte säker på att hon vill vakta själv med spinnaren uppe men efter ett par ”testvakter ” är hon helt OK med att jag sover när hon är vaken.
Efter ett vaktbyte har hon svårt att sova… -Äsch vi kan väl vara vakna tillsammans. Stjärnklar natt, medvind, spinnaker, långt där inne glimmar kustsamhällen och städer. Vintergatan framträder allt tydligare på himlen. Månskäran som varit upp en stund går ner i havet och stärnljuset blir ännu tydligare. I vattnet glimmar mareld. Mer och mer mareld. runt båten, i kölvattnet och även på vågtoppar där de bryts i skum blir dessa ljust grönskimrande självlysande. Det är så fascinerande. Så kommer tre självlysande torpeder från babord, rakt mot båten; delfiner i marelden! Några till ansluter och leker framför båten. Det är magiskt, vi går, nej kryper båda fram till fören under spinnaren i svarta natten, stjärnorna lyser ovan och mareld och delfiner lyser ihop med NORAs bogskum under oss. Vi skriker och skrattar om vartannat i 15-20 minuter tills delfiner drar iväg och vi kryper tillbaka. Resans höjdare i klassen ”naturens under”.
I Albufeira, södra Portugal anslöt sedan våra vänner från Göteborg. Tillsammans med dem seglade vi till Cadiz i Spanien, Tanger i Marocko, Gibraltar UK, och sedan Spanien igen. Fyra länder inom mindre än en vecka, det är inte illa. Och väldigt spännande både att gå till Marocko, men också att segla genom Gibraltar sund. Det är ganska vältrafikerat med stora fraktare och supertankers. Och valar! Det varnas det för på både på sjökortet och i pilotböcker. Tyvärr såg vi inga andra valar än delfiner men vi höll utkik, jag lovar. Två gånger om dagen är det rejält strömt, men mest medström för oss som ska in i medelhavet. Att det är mest medström beror på den enorma avdunstningen i medelhavet. Det är därför det också är lite saltare än övriga världshav.
Efter att ha lämnat våra vänner i Sotogrande seglade Gabriella och jag till Almerimar där vi hade gjort upp med några om att tillverka ett solskydd, en biminitopp. Nu äntligen behövs den på allvar. Lite kärlek till motorn också, oljebyte och filterbyten. Under veckan den tillverkades och passades in, hyrde vi en bil. Det gjorde att vi kunde ta oss upp i bergen Alpujarra, en del av Sierra Nevada, och göra en riktig vandring, där vi till och med såg snö på avstånd. Vi kunde också flera gånger åka några mil till naturreservatet Cabo da Gata och bergsklättra ner till vackra stränder. Annars var naturen närmast Almerimar bokstavligen inplastad, kolla gärna satellitfoto på google-maps får ni se. Här odlas merparten av nordeuropas gönsaker!
Vid en av dessa vackra stränder , Genovese, ankrade vi sedan när vi lämnat Almerimar. Vi tyckte den låg så skyddat men det visade sig att dyningen smög runt hörnet så vi hade svåra problem att ligga stilla och sova. Vi lämnade denna vackra och dramatiska del och seglade 78M på en dag upp längs kusten till Cartagena. Där vi alltså är nu i skrivande stund.
Cartagena är en gammal , drygt 2000år, stolt stad. Det finns utgrävningar från romartiden, det finns fantastiska hus från Spaniens storhetstid och det är en fin hamn. Tur är det, för som sagt: här blir vi lite längre än beräknat på grund av åskprognos. Vi promenerar i stan, pysslar om båten, upp i masten för att kolla och tejpa lite. Dirken är visst nästan avnött vid topptrissan så det blir till att köpa 40m ny tamp. Skriva lite, skicka några frågor om vinterplats i Grekland. Tar en ny sväng på stan. Träffar några svenskar som seglar åt andra hållet, det ska lägga sin båt i Portugal. Pratar en en stund och får en massa tips av en Italienare som är på väg mot Kanarieöarna och senare västindien.
Ja, det är väl egentligen inget dumt ställe att slå ihjäl tid på. Men nu kliar det i kroppen att komma ut i havet och att kunna hitta ankarvikar och slippa marinorna ett tag. Jag hoppas kunna rapportera om några fina lävikar nästa gång. // Pär W
OSV fram till 50 minuter har gått.
Spaniens norra Rior.
Det är ett begrepp för alla som seglat här och snart sagt alla säger att det är otroligt fint att segla här. Nu stämmer vi in i kören också, hit skulle man vilja återkomma.
Inom respektive ria är det en segling som i vissa delar skulle kunna jämföras med skärgårdssegling i Sverige. Det finns vikar som är skyddade för väder, man kan friankra och Atlanten dyning tar sig oftast inte in. Men det är klart, att förtöja mot land blir det aldrig tal om. Det är fortfarande tidvatten med ca 3m höjdskillnad två gånger om dagen.
Så det är ankare med väl tilltagen kätting som gäller.
I nästa Ria söderut, Ria Muxia y Camarinia ska vi möta min syster. Vi friankrar utanför en liten strand där klippor växer upp ur vattnet allt eftersom kvällen skymmer. En fransk segelbåt som också ankrar där tar jollen in till stranden och vi ser att de senare ror tillbaka med en hink. Vi ropar och får veta att de plockat musslor till middagen. Det vill jag testa. Jag tar vår jolle och pockar snabbt en halv hink.
Vi kokar dem i lite vitt vin, fiskbuljong, grädde och en gnutta chilli. Supergott med den enda misstaget att jag inte hade rensat riktigt noga från grus… Ja, ja, det lärde vi oss till nästa kväll när syrran hade anlänt och vi gjorde om det. Succé.
Morgonen efter seglar vi ut på Atlanten igen och ner till nästa ria, rundar Finis Terre. Jo det finns ett ”jordens slut ” även i Spanien. För många av de som pilgrimsvandrar till Satiago de Compostella fortsätter vandringen till Finisterre innan de är riktigt i mål. När vi rundat udden med fyren Finis Terre, hamnar vi i fullständigt stiltje. OK, vi överger skeppet mitt på vattnet, dvs vi hoppar all i och badar. Senare ankrar vi i en vik som heter Ensenada de Sardinero, Sardin-viken alltså. Efter att ha sovit gott och badat morgondopp seglar vi in till byn vid Finisterre. Ett litet samhälle där vi dels går på familjegudstjänst i en liten 1200-talskyrka, riktigt roligt. Dels går vi upp till fyrplatsen och tittar. Mäktigt utsikt ut över Atlanten därifrån, det kan jag lova. Men vi seglar vidare söderut och går in i Muros e Noia.
Eftersom det blåser lite häftigt från ”fel” håll ankrar vi inte utan sover i Muros hamn som är fint skyddad av rejäla murar. Muros är en riktigt mysig stad, där vi strosar omkring till sent på kvällen. På morgonen skrattar syrran åt att jag snarkade så roligt, hon tyckte jag liksom pustade ut en stor utandning med väldigt långa mellanrum. Nu var det inte jag som pustade, utan vår båtgranne kunde berätta att det hade varit ett par delfiner inne i hamnen under natten. Det var dem hon hade hört!’
Vi gör nästa nattstopp i Ria Arousa. Det är så sent att vi bestämmer oss för att ankra utanför Puerto de Aguino, just vid rians mynning . Vi är tre segelbåtar som ankrar där. Det är spegelblankt när vi ska gå och lägga oss men just när tänderna är borstade händer något. Den lilla vind som funnits vänder 180 grader och drar igång med 9-10-11 m/s. Jobbigt, det viner i riggen. Vi har bra sjölä men vinden rycker hårt i rigg och ankare. Gabriella erbjuder sig att sitta ankarvakt en stund så jag går och lägger mig. Det visar sig att hon sitter uppe hela natten, tidvis svänger vi oroväckande nära nästa båt. Men vi draggar inte och det är det viktigaste. Men Gabriella var trött dagen efter, med all rätt.
Vi gjorde inte mer i den Rian utan seglade ner till Ria de Vigo för det som är min systers sista dag på båten. PÅ vägen gör vi ett stopp vid Isla Ons, en av de få öar som ligger utanför Spaniens nordkust. Vi hittar en markerad ankringsplats just utanför en fin beach. Lägger i ankaret och simmar/ror in till stranden. Där njuter vi några timmar tills det är dags att segla vidare. Då upplyser en vänlig spanjorska om att gula bojar på led med grön och röd i som en öppning INTE betyder markerad ankringsplats, utan att det är förbjudet att gå innanför med båt. Man behöver dessutom skaffa ett tillstånd från spanska myndigheter för att överhuvudtaget få gå iland på ön, och några öar till inom naturreservatet. Nå, vi klarade oss och lättar ankar.
Då får vi riktigt fint besök; MAPFRE som just gått i mål två veckor tidigare i Volvo Ocean Race lättar ankar från samma ö, bara nästa vik.
Snabbt som ögat sätter vi fart däråt och medan vi får upp stor och code-sero håller de på att hissa storen. Det vore ju en dröm att segla om denna fullblodracer. Vi tar in på dem snabbt och… men tyvärr. Innan vi hinner helt ifatt har de fått upp storen. Och när de strax får ut sin några hundra m2 större code-zero är så sätter de fart. De drar iväg i den lätta vinden och tyvärr inte i den riktning vi ska. Jag väljer förståss att tolka som att de drar sig ur vårt interna matchrace. för att de ändå kände sig liiite hotade av den vassa Linjetten från Sverige.
Vi friankrar igen på kvällen i en vik mittemot Vigo, Punta de Limens. Därifrån går vi dagen efter en timmas segling över till Vigo, därifrån ska vi ta tåget till Satiago de Compostella för att besöka denna berömda plats. Vi har en liten tanke om att kanske vandra en bit, det är ju pilgrimsvandringar som staden är mest känd för. Men eftersom vi inte vet var eller vart vi ska börja eller sluta så nöjer vi oss med att fotvandra i gamla stan. Det är en mycket vacker gammal stad. Naturligtvis finns en modern del av staden också där allt finns som finns i stora städer.
Vi bor på riktigt sjysst hotell intill gamla staden en natt. Dagen efter fortsätter vi våra strövtåg bland människor med stav och ryggsäck.
Efter en äkta tapaslunch sittande vid bardisken och allt eftersom beställa in fler småtallrikar, skiljs våra och syrrans vägar. Hon tar tåget till a Curuna där hennes flyg väntar, och vi tar tåget tillbaka till båten i Vigo. Det börjar bli dags att segla söderut.