I morse tog vår tub med gas slut, vi har en engelsk tub, men den något ovanligare med propan. I UK verkar det vanligare med butan. Dessutom har vi en liten tub på ca 3.6 kg. Här i Largs var det inga problem, de hade en jättestor inhängnad med gas. Nämnde jag att de har sitt hamnkontor bemannat 24/7?
Ett annat bevis för att det är stort fick jag på vägen tillbaka till båten. Jag träffade en liten dam som inte hittade sin båt, hon trodde att den låg på plats 136, någon bokstav för brygga hade hon glömt. Men hamnkontoret i Largs kan säkert lösa det också, de hittar nog en ny gubbe med båt till henne, för det verkar finnas många ensamseglades män här i Skottland?
Vi talade precis med harbour master i Largs som förklarade att vädret i sommar är det sämsta på många många år. Detta skulle tydligen bero på de ovanligt låga jetströmmarna. Om detta stämmer kan jag inte svara för, men jag vet att det har regnat och blåst vår tid på Skottlands västsida. Vi fick också veta att ostliga vindar är betydligt mer byiga än de västliga. Det stämde definitivt idag, vi hade allt från 2 till 19 m/s. Detta stämde också med prognosen som sa 2 till 7 Beaufort. Eftersom vi är läraktiga personer hade vi valt helt rätt segelsättning idag, dvs stormfocken och två rev i storen, såkallad Skottskt standardsegelsättning?
Inga shorts och t-shirts så långt ögat når.Ingen mening med för mycket segel, det räcker ändå till.
Jag talade med ett äldre par i en HR 54, han sa att han bara rullade ut halva storen och genuan nu för tiden, det gick ändå över 7 knop. Dessutom stod Gin och tonicen kvar på bordet. Vi har som sagt lärt oss att ha lite segel, men GTn får vänta till hamnen.
Nu är vi förtöjda i Largs, kanske inte den mest pittoreska hamnen, men bättre skyddad än port Bannavie som vi tänkt oss. Där blåste det rakt in, och 19 m/s hade nog letat sig in bakom vågbrytaren, så vi tog och valde ett säkert kort. Det är också lite kul att se en jätte hamnsom denna. De har stor båttillbehörsaffär, segelmakeri, restaurang, flera båtförsäljare.
Largs, som Bullandö * 2
Till sist, man vet aldrig vad ungarna hittar på när man är ute och seglar, men beviset fanns i iPadens fotobibliotek:
Igår gick vi över till East Loch Tarbert, en mysig liten stad med flertalet restauranger. Vi lunchade på ett café, som visade sig ha väldigt god mat och framför allt fräsch. Beställer man fish and chips på de flesta restauranger i Skottland får man just det, kanske en klick vita böner eller ärter till. Det spelar ingen roll att fisken är färsk och bra tillagad, det blir inte speciellt lyxig känsla. På det här caféet hade de fattat galoppen och serverade fisken med en fin sallad och pommes i en liten burk bredvid. Som extra topping en liten skål med färska räkor.
Tarbert från inloppet.På eftermiddagen insåg vi att vinden skulle tillta och att vi skulle med all sannolikhet bli inblåsta nästa dag. Beslutet blev att ta oss tillbaka till Portavadie så att kidsen kunde få en dag på badhuset. Dessutom gillade vi alla SPA duscharna. Det var också mysigt att sitta i baren på kvällen och avnjuta en gin och tonic med en grankvist i (eller var det rosmarin?) ,en lokal specialitet.
Hamnen har en liten historia i sig, från början sprängdes/grävdes hamnen ut för oljeindustrin. Detta var i början av sjuttiotalet. När oljekrisen kom lades projektet ner, men hamnbassängen var redan gjord och arbetarbostäderna nästan klara. Nu står bostäderna och förfaller som en spökstad. För ca 7-8 år sedan kom ngn på att de skulle bygga hamn och semesteranläggning med restaurang och lägenheter.
Spökstaden, bilden från internet.Jag och Johanna bestämde oss för att promenera till spökstaden för att titta på den. Det var inte så speciellt långt, men en väldig uppförsbacke i regnkläder gör en varm. När vi väl kom fram så hade de rivit staden för sex månader sedan!!! Fatta, den har stått övergiven i drygt 40 år, sen river de den ett halvår innan vi kommer, utan att säga något☹️
Vi fick vi en bra plats långt in i hamnen, det var bra för mycket riktigt så började det blåsa mycket på morgonkulan. Lite knasiga som vi är tog vi en färja tillbaka till Tarbert för att äta lunch på det fina caféet.
Tarbert är ett litet gammal fiskeläge, riktigt mysigt att strosa runt i. En man på färjan som var på motorcykelsemester med kamrater trodde att AK var en fiskare!!!
Cafélunchen var lika trevlig som gårdagen, barnen tog samma som dagen innan, vi vuxna snyltade på deras mat och en god laxsallad.
Dagens slottsbesök, Tarbert castle. Börjar bli mätt på slottsruiner?
Downtown Tarbert, en gata runt viken som är en skyddad hamn.
Dagens segling gick till Portavadie. Vi gick de sista slussarna ut till saltsjön på förmiddagen och sa hej till vår slusshjälp, en duktig kille som hjälpte oss genom Crinnan.
Väl ute på fjärden hissade vi segel, ett rev och vår lilla stormfock. Lite lite i vinden som var ca 5-8 m/s. Men som vanligt så ökade vinden och innan vi seglat de 12 nm till Portavadie såg hade vi en kryssbog på 15 m/s. Vid det laget hade vi två rev i storen.
Portavadie är riktigt lyxigt, första stället med riktigt fina duschar, kidsen tyckte det var SPA kvalitet med platttång och dyr tvål. Vi besökte deras badanläggning, härligt varm utomhuspool att sitta i och titta ut över fjärden där det blåste hårt.
När man talar om väderprognoser, hur väljer man segel när nästa 24 timmar (nästa dag), säger:
I morgon ska det alltså blåsa 5.5 – 20.7 m/s!!! Vilken segelsättning ska man ta? Full stor och Genua eller bara stormfocken? Typiska frågeställningar när man seglar i Skottland, för det har hela tiden varit väldigt stora spann i prognostiserade vind styrkor. Tur att vi har en väldigt kort sträcka i morgon, typ 3 nm.
Till slut, som Anders snabbt konstaterade, vi hade kortbyxor igår, hela dagen. Idag var vi tillbaka till seglarställ och regn.
Nu har vi gått igenom större delen av Crinan Canal. Det finns två lärdomar:
Dra för och aktertampen till vinsch.
Köp hjälp från Yot spot.
Vi såg stackars damer som stod på fördäck och försökte hålla i förtampen med gubben bak hojtandes; ’håll i!’. När trycket blev för stort så var de tvungen att släppa med kaos som följd. Det man ska veta i dessa slussar är att de öppnar luckor under ytan som fyller slussen på väldigt kort tid. Är man längst fram i slussen blir trycket i förtampen väldigt hårt, speciellt när man slussar upp.
Om man är färre än tre vuxna på båten klarar man i princip inte att slussa i Crinnan utan hjälp. När man åker in i slussen behöver man någon att kasta upp tamparna till, och när man slussar ner behöver någon lägga lös tampen. Dessutom måste man sköta luckorna i slussporten samt öppna och stänga portarna, vilket i längden är rätt tungt. Vi är sjukt glada att vi fick tipset att hyra studenter från Yot spot, klart värt 50£.
Vad som också är praktiskt är att ha en fenderplanka. Vi har en bit formplyfa som vi hänger utanför fendrarna mot slussväggen. Det är bra för att dels skydda fendrarna mot allt slime på slussväggen. Dessutom finns ibland stora hål eller tex stegar där fendrarna ’trillar in’ och tappar sin verkan.
Huggsexa om att komma med i de första slussarna på morgonenKanalens första del var väldigt smal. Fascinerande att färdas tiotals meter upp med bara en smal jordvall emellan
Militären i Storbritannien är mer aktiv än hemma, i Loch Ness blev vi överflugna av 7 jetfighters i formation på låg höjd (av naturliga skäl hann vi inte få fram ngn kamera). Idag flög en helikopter över våra huvuden. Av en slump höll Lovisa i min IPad och kunde fånga den på bild.
Dagens läsarfråga:
Vad är annorlunda på bilden nedan (ni får svaret i morgon).
Idag har vi äntligen seglat en hel sträcka, även om det var en kort seglats. Dagsetappen gick till Crinnan Canal, som är en ’short cut’ till Clyde. På det här sättet slipper man runda Mull of kentyre, också det beryktat för sina strömmar.
Väl framme gick vi in i en jätteliten sluss, ändå är tydligen denna sea lock den största i kanalen. Eftermiddagen blev till slut solig och fin. Hamnbassängen är helt fri från 3 eller 4G, men som tur var har cafèt sitt wi-fi på under natten, så att det gick att skriva inlägg på bloggen. Hamnbassängen är verkligen en pittoresk liten plats med ett Hotell och ett litet café.
I morgon kl 9.45 har vi bestämt träff med den person från Yot service om ska hjälpa oss med slussarna i kanalen. Vi frågade också om vårt djupgående var ngt problem, men nej, bara håll sig i mitten av kanalen. Men om vi möter ngn? Då blev svaret att den mötande skulle hålla sig åt sidan. Men om den är lika djupgående? Då fick vi inget svar. Om så sker får vi väl lösa det problemet då.
Vi blev kvar en dag extra i Oban eftersom prognosen hotade med vindar upp till 17m/s, antagligen var det ännu mer på havet eftersom vi hade 15 m/s inne i hamnen där vi låg. Dessutom regnade det i princip hela dagen. Vi satt i vårt sittbrunnstält och myste, AK fixade en äppelpaj som vi delade med våra båtgrannar Liz & Dave och deras vän Bob, alla mycket trevliga seglare. Det bästa av allt var dock deras hund, som Lovisa blev bästis med.
På morgonen var det lugnt och vi bestämde oss för att göra ett försök att gå till Ardfein, trots att prognosen angav Beaufort 6 idag igen. Så fort vi kastat loss blåste det upp, 10 och sedan 12 m/s, typiskt. Skulle vi vända eller försöka gå vidare? Vi mosade på med motorn och när vi närmade oss Sound of Luing så var sjön grov och vi undrade vad vi gett oss in på. Å andra sidan hade vi med god fart passerat en båt som stod och stampade på samma ställe. Vi stångade oss vidare och snart kom vi i sjölä av Luing. Vi fick lite tid för återhämtning och nya krafter. Men vad händer längre fram? Någon har hällt kolsyra i vattnet, för det formligen kokade 100m framför oss. Nu började en spännande resa i en galen medström. Som tur var läade Luing så den kraftiga strömmen gav ingen hög sjö, men jösses vilken fart vi fick. Loggen stod på 6 knop, men GPSen visade upp till 11.2 knop! Vi formligen rusade fram, men allt var under kontroll.
Till höger om oss passerade Grey dog, kolla på Youtube så hittar ni en fascinerande film, sök på Grey dogs tidal race.
Nästa sund på höger sida var berycktade Corryvreckan. Eftersom det var ebb så var strömmen in genom gulfen och därmed ingen risk för oss att sugas ut genom det farliga sundet. Kolla även om det på youtube, sök på Corryvreckan tidal race.
Nedan följer tre bilder från nätet om Corryvreckan.
Det sägs att strömmen kan bli så stark att man kan höra den dåna på flera sjömils avstånd. Den stående vågen kan vid spring tide och stark vind mot strömmen bli över 4 meter hög!
Vi varken hörde eller såg ngt konstigt i sundet på vårt avstånd, men med tanke på strömmen vi just upplevt vid neaps tide så kunde man tänka sig hur det kan vara i Corryvreckan när det är som värst, eller så kan man inte det…
Nästa tidal gate för oss var Dorus Mor. Detta lilla sund kan också få väldigt starka strömmar, upp till 8 knop. Vi hade planerat att komma till detta sund vid slack, dvs när strömmen vänder. Nu var vi lite tidiga pga vår snabba resa genom Sound of Luing. Vi fick därför lite medström, men inget som var obehagligt.
Bilden ovan är från nätet, när vi passerade var sundet helt lugnt.
Nu tog vi och girade NO upp i en djup vik till Ardfein som är kvällens hamn. Alla var glada att vi åkt och i slutändan var dagsetappen spännande men inte för tuff.
Idag var vi igen in till Oban, utan regn. Vi gick upp till McCaigs tower, ni ser det högst upp över stan.
McCaigs tower är en cirkel formad fasad utan tak, ser på håll ut som kolloseum i Rom. Det var en bra träning att gå upp för de branta backarna för att nå toppen.
Vi åt lunch och strosade runt i stan i fyra timmar och hör och häpna, sista timmen igen i regn?. Till sist, dagens selfie:
Motvind, bonnkryss eller andra epitet passade på gårdagsetappen. Vi gick ut strax innan HW och hade en lätt motström för att få medström i smala sund längre fram. Vi kunde satt segel i 4m/s men valde att gå motor för att inte hamna i stark motström senare. Vi passerade Coran point efter ca en timme, nu hade strömmen vänt och vi fick bra hjälp genom sundet. Strömmen med oss var drygt en knop, kommer man vid fel tidpunkt och har strömmen emot sig så tar det hemskt lång tid att passera sundet. Fler än en båt har missat sista öppningstid in till Caledonian Canal pga detta sund.
Fyren vid Corran point
Väl ute på fjärden började vinden friska i emot och snart hade vi upp mot 11 m/s och sjön blev väldigt krabb. Ingen var direkt sugen på att kliva upp och förbereda segel så vi stångade oss fram till Shuna som gav välbehövligt sjölä. Vidare igenom sundet vid Lismore. Vinden hade vid det laget mojnat lite, men den kraftiga medströmmen mot vind gav riktigt krabba races.
Försök att fånga vågor på bild, gick som vanligt dåligt, ser ut som puttifnuttvågor.
Omgivningarna var som vanligt häftiga med de höga bergen på var sin sida, helt annorlunda mot hemma, men nu börjar man vänja sig vid det.
Sista fjärden in mot Oban var lugnare med vindar om 7m/s, men nu var vi rätt utpumpade och fortsatte för motor sista biten.
Glada miner när vi är på väg in i hamn
Väl i hamn så bytte vi försegel till lilla kulingfocken för att inte ha för mycket segel till kommande segling (det ska blåsa en hel del kommande dagar). Vi satte upp sittbrunnstältet precis innan regnet kom. På följande tur in till Oban regnade det oavbrutet, så det blev inga bilder. Däremot hann vi precis in och köpa ett par tunna överdragsbyxor till AK innan de stängde kl 17.30. Tom caféer stängde tidigt i denna turiststad. Vi gick också in på Obans distilleri, men sista rundturen var redan fullbokad. Kanske var det lika bra, det hade nog varit lite tråkigt för barnen. De tog bra betalt för whiskyn i deras shop, nästan lika dyr som på Systembolaget!
Hamnen ligger förövrigt på grannön Kerréra, inte i själva Oban. En ny hamn är under uppförande i själva Oban, men den hade inte öppnat ännu. Den hamnen verkar inte alls vara lika skyddad för västliga vindar, så vi hade ändå lagt oss på Kerréra.
På tal om regn, vår avfuktare går varje natt tillsammans med en liten kupévärmare. Det drar ur ca 3 liter vatten ur båten (och oss) per natt. Helt suveränt, blöta handdukar blir torra och lakan känns inte våtkalla.
På kvällen hade vi besök utav besättningen i grannbåten, Dave, Lizzy och deras vän Bob. Vi fick värdefull information om hur färden ner innanför Corryvreckan och Dorus mor lämpligast företas. Tips om hamnar och segling i Clyde, dessa möten är ovärderliga.
Idag har de hotat med upp till 17 m/s, så vi stannar och hoppas på bättre väder i morgon. Kanske vi får en chans att besöka Oban utan regn, så vi hoppas på lite foton i nästa inlägg!
