I morse gick vi in genom de första två slussarna i Caledonian canal. Vi har ett ’licence’ som gäller i 7 dagar under vilka det ingår hamnavgifter. Vi kommer att ta det lungt och försöka hinna se en hel del, så det får ta sin tid.

VHF, ett måste i Skottland, kontakt med slussvakten för att få klartecken att gå in. 

Vackert med bergen i bakgrunden.

Johanna styr utanför slussen. 

Slussarna är höga, men man får hjälp av slussvakten, det är bara att kasta upp tampen så lägger de om den kring en öppen krok och kastar tillbaka tampen.

Första Slussen, med ett litet pittoreskt hus där man betalar hela kanalfärden samt får information direkt av slussvakten och bra tryckt material att ta med på färden.

Vi har hunnit med den repliken ett antal gånger redan, men i sanningen namn så har det också varit fint väder ofta.

Idag på morgonen regnar det, men vi har det bra innanför vårt sittbrunnstält. Vid högvatten, 11.12 UTC ska flytta oss från marinan och gå in i Caledonian Canal. Gör man det vid högvatten slipper man de kraftiga strömmarna, men får å andra sidan hålla utkik för fraktfartyg som kommer och går denna tid. Som alltid här i Skottland (och troligtvis resten av Europa) så ska man ropa upp port control eller harbour master på VHFen innan man går ut ur hamnen för att säkerställa att det är OK att lämna/entra hamnen. Idag måste vi också anropa slussen innan vi närmar oss entrén till kanalen, man börjar så smått fatta vad de säger, men ofta måste jag be dem upprepa.

Igår hann vi med en kortare promenad och såg en liten del av Inverness, det ska förhoppningsvis bli mer i eftermiddag när vi förtöjt inne i själva staden.

Vi gick från Peterhead vid 13.20 UTC för att få tidvattnet med oss. Lite motorgång men sedan en fin halvvind som varade ända till midnatt. Sen dojade det ur och motorn fich arbeta igen, men bara på lågt varv, för vi ville tajma slack water vid Inverness. Enligt sjökortet så kunde det bli rätt kraftiga races i ett par smala sund. Våra beräkningar utav vattendjupet stämde och vi kunde trots lågvatten passera in med drygt 3 meter vatten under kölen. Hade vi däremot kommit vid spring tide och lågvatten hade det varit tveksammt om vi vågat gå in.

På sista större fjärden såg vi ett större antal Bottlenose dolphins. Det är en population på ca 200 djur som rör sig i Moray firth. De hoppade och simmade på rygg och vinkade, mäktigt! De var tyvärr lite svåra att få med på bild då ljuset var svagt innan soluppgången. Typiskt att detta möte skulle ske just när barnen sov.

Chanonry Point, vid ett av Sunden med kraftiga races, men helt lugnt vid slack water.

Det är lite intressant att den djuprännaman går i ner mot Inverness endast är utprickad i sin fösta del, sen får man gå på Plottern för att inte hamna för långt ut på fjärden där det är riktigt grunt.

Anna är nöjd efter att ha sett delfiner.

Igår kom mina flickor, så nu är vi åter full besättning!

I eftermiddag planerar vi att gå vidare, tyvärr verkar tidvatten och strömmar vara emot oss, så just nu ser det ut att bli Inverness direkt via nattsegling. Annars hade ett besök i White hills varit trevligt.  

Vi klagar på beväxning hemma i Stockholm, det ska jag aldrig mer göra:)

Idag har Anders tagit flyget hem via Edinburgh. På vägen till flygplatsen stannade vi vid en slottsruin som vi såg från havet när vi närmade oss Peterhead.

Slottet heter News Slains castle,  ni kan läsa om det på Wikipedias engelska sida.

Det måste varit helt magnifikt i fornstora dagar, men 1925 tog man bort taket föt att slippa skatt!! snacka om att förstöra värde och kulturarv…

Anders vinkades av vid flyget, tack för fantastisk seglingshjälp och trevligt sällskap. I morgon blir det en ny tur till Edinburgh för att hämta upp familjen som är riktigt efterlängtad.

Till sist måste jag nämna att harbour mastern i Peterhead är helt fantastisk! Han ringde hem till ägaren till ett hyrbilsföretag på söndag och bekräftade att vi skulle kunna få en bil till måndag morgon. Han håller dessutom på att försöka fixa fram en gasolflaska till oss, vilken hjälte! dessutom är han snäll som en nallebjörn.

Det händer inte mycket just nu…

Tack för det harbour master i Arbroath?

I dag fick vi kontakt med harbour master i Arbroath, en hamn ca 40 sjömil från Edinburgh. Han gav oss informationen att Arbroath kunde angöras mellan kl 16.45-19.45 UTC(=UK time – 1h). Vi gav oss av så fort vi kunde, men hann ändå med att köpa en buggade spinnbom utav en liten riggverkstad i Port Edgar. Vi hade god fart ut ur hamnen med ett par knops medström. Numera sedvanliga races på vägen ut innan vi kunde hissa segel. Fin bris på ca 7 m/s, men kryss. Vinden ökade och snart hade vi två rev och knappt 12m/s. Vi kom precis fram till udden från den stora bukten Firth of fourth som Edinburgh ligger då vinden lättade ur. Tiden började bli kapp och den lätta vinden skulle inte ta oss till Arbroath i tid innan lågvattnet skull göra att vi inte skulle komma in bakom slussportarna som håller vattennivån på minst 2.5m. Motorn fick tjänstgöra de sista 15 sjömilen och vilket skulle ta oss fram med ca 45 minuters marginal. När vi hade ca 1 sjömil stötte vi på fiskeredskap med två svarta flaggor. Varken jag eller Anders kom ihåg om detta betyder ytliggande nät, inga problem, vi kör runt flaggorna. Men se då stöter vi på en hel massa nya flaggor, det tar längre och längre tid att köra runt den växande skaran av flaggor. Nu är vi på väg utåt igen och vår marginal minskar i snabb takt, nu ropar vi upp harbour master på VHF kanal 11 enligt tidigare samtal med densamme, ingen kontakt. Vi ringer på telefonen, bara en svarare. Till slut lyckas vi googla flaggorna och inser att det rör bottenliggande redskap. Nu är det full maskin framåt igen och vi passerar yttre pilarna med en marginal om 20 minuter, men döm om vår förvåning när slussportarna till inre hamnen är stängda!!! Nu börjas en jakt på denna harbour material på VHF och telefon. Fiskare i hamnen konsultera och ungar på kajen letar efter harbour master som numer står rätt lågt kurs. Gubben skulle jobba till 20.30, men verkar ha gått till puben tidigare och dumpat telefonen. Till slut måste vi gå ut igen för att inte riskera att bli strandsatta i leran med öderstigra konsekvenser.

Därför sitter vi nu och åker motor mot Peterhead som är 60 sjömil norrut, beräknad ETA 8.00 UK tid, surt sa räven.

Märkligt fraktfartyg , vad kör man på detta? Och hur håller den i grov sjö??

Ut ur hamnen som låg under tre gigantiska broar. Den tredje härifrån sett var under uppförande. De måste bygga snabbt i Skottland, eftersom den inte finns med i mitt nyinköpta sjökort 🙂

Vi lämnade farmanburg lördag kväll.
Hade en rätt blåsig kryss mot Kiel. Båten skötte sig fint och vi fick bra balans med stormfock och revad stor. Vi anlöpte inloppet till kielkanalen söndag morgon kl.06.00 tanken var att få gå in i Slussen vid gryningen. Så blev dock inte fallet… vi blev ombädda att invänta några fartyg och sen kom det flera mm. Först vid 9 tiden kom vi in i kanalen. Vi fick slussa med en 26 m lång! segelkatamaran samt några fartyg. Färden genom kanalen var lugn och fin.
Vi slussade ut från kanalen vid Brunsbit söndag kväll. Vi fick nu 3 knops medström och kraftig motvind Sjön blev vad man skulle kunna kalla för mycket intressant när strömmen mötte vinden. (Kallas för ”Races”) Det blev motorgång upp till cuxhaven vilken blev lugnare ju längre ut vi kom. Vi toppade 10 knop över grund i den fina medströmmen = snålskjuts.

Phil har nu mönstrat av och vi styr kosan mot Eddingburg. 

Nu har vi full Nordsjöbesättning och planerar att ge oss av för att nå Kiel tidigt i morgon bitti.