Söndag 16 Juli

Vi blev kvar en dag extra i Oban eftersom prognosen hotade med vindar upp till 17m/s, antagligen var det ännu mer på havet eftersom vi hade 15 m/s inne i hamnen där vi låg. Dessutom regnade det i princip hela dagen. Vi satt i vårt sittbrunnstält och myste, AK fixade en äppelpaj som vi delade med våra båtgrannar Liz & Dave och deras vän Bob, alla mycket trevliga seglare. Det bästa av allt var dock deras hund, som Lovisa blev bästis med.

På morgonen var det lugnt och vi bestämde oss för att göra ett försök att gå till Ardfein, trots att prognosen angav Beaufort 6 idag igen. Så fort vi kastat loss blåste det upp, 10 och sedan 12 m/s, typiskt. Skulle vi vända eller försöka gå vidare? Vi mosade på med motorn och när vi närmade oss Sound of Luing så var sjön grov och vi undrade vad vi gett oss in på. Å andra sidan hade vi med god fart passerat en båt som stod och stampade på samma ställe. Vi stångade oss vidare och snart kom vi i sjölä av Luing. Vi fick lite tid för återhämtning och nya krafter. Men vad händer längre fram? Någon har hällt kolsyra i vattnet, för det formligen kokade 100m  framför oss. Nu började en spännande resa i en galen medström. Som tur var läade Luing så den kraftiga strömmen gav ingen hög sjö, men jösses vilken fart vi fick. Loggen stod på 6 knop, men GPSen visade upp till 11.2 knop!  Vi formligen rusade fram, men allt var under kontroll.

​​​
​​
​​​​Till höger om oss passerade Grey dog, kolla på Youtube så hittar ni en fascinerande film, sök på  Grey dogs tidal race.

Nästa sund på höger sida var berycktade Corryvreckan. Eftersom det var ebb så var strömmen in genom gulfen och därmed ingen risk för oss att sugas ut genom det farliga sundet. Kolla även om det på youtube, sök på Corryvreckan tidal race.

Nedan följer tre bilder från nätet om Corryvreckan.

Det sägs att strömmen kan bli så stark att man kan höra den dåna på flera sjömils avstånd. Den stående vågen kan vid spring tide och stark vind mot strömmen bli över 4 meter hög!
Vi varken hörde eller såg ngt konstigt i sundet på vårt avstånd, men med tanke på strömmen vi just upplevt vid neaps tide så kunde man tänka sig hur det kan vara i Corryvreckan när det är som värst, eller så kan man inte det…

Nästa tidal gate för oss var Dorus Mor. Detta lilla sund kan också få väldigt starka strömmar, upp till 8 knop. Vi hade planerat att komma till detta sund vid slack, dvs när strömmen vänder. Nu var vi lite tidiga pga vår snabba resa genom Sound of Luing. Vi fick därför lite medström, men inget som var obehagligt.

Bilden ovan är från nätet, när vi passerade var sundet helt lugnt.

Nu tog vi och girade NO upp i en djup vik till Ardfein som är kvällens hamn. Alla var glada att vi åkt och i slutändan var dagsetappen spännande men inte för tuff.

Idag var vi igen in till Oban, utan regn. Vi gick upp till McCaigs tower, ni ser det högst upp över stan.

McCaigs tower är en cirkel formad fasad utan tak, ser på håll ut som kolloseum i Rom. Det var en bra träning att gå upp för de branta backarna för att nå toppen.

Vi åt lunch och strosade runt i stan i fyra timmar och hör och häpna, sista timmen igen i regn?. Till sist, dagens selfie:

Idag har Lovisa lärt mig ett nytt uttryck ”förfaktiskt”.

Det är ett sätt att förtydliga utan att använda svordomar. Tex, nu måste vi förfaktiskt gå, eller skärp er förfaktiskt. Ett bra uttryck.

Nu ska vi åka in till Oban igen, förhoppningsvis utan regn?

Motvind, bonnkryss eller andra epitet passade på gårdagsetappen. Vi gick ut strax innan HW och hade en lätt motström för att få medström i smala sund längre fram. Vi kunde satt segel i 4m/s men valde att gå motor för att inte hamna i stark motström senare. Vi passerade Coran point efter ca en timme, nu hade strömmen vänt och vi fick bra hjälp genom sundet. Strömmen med oss var drygt en knop, kommer man vid fel tidpunkt och har strömmen emot sig så tar det hemskt lång tid att passera sundet. Fler än en båt har missat sista öppningstid in till Caledonian Canal pga detta sund.

Väl ute på fjärden började vinden friska i emot och snart hade vi upp mot 11 m/s och sjön blev väldigt krabb. Ingen var direkt sugen på att kliva upp och förbereda segel så vi stångade oss fram till Shuna som gav välbehövligt sjölä. Vidare igenom sundet vid Lismore. Vinden hade vid det laget mojnat lite, men den kraftiga medströmmen mot vind gav riktigt krabba races.

Omgivningarna var som vanligt häftiga med de höga bergen på var sin sida, helt annorlunda mot hemma, men nu börjar man vänja sig vid det.

Sista fjärden in mot Oban var lugnare med vindar om 7m/s, men nu var vi rätt utpumpade och fortsatte för motor sista biten.

Väl i hamn så bytte vi försegel till lilla kulingfocken för att inte ha för mycket segel till kommande segling (det ska blåsa en hel del kommande dagar). Vi satte upp sittbrunnstältet precis innan regnet kom. På följande tur in till Oban regnade det oavbrutet, så det blev inga bilder. Däremot hann vi precis in och köpa ett par tunna överdragsbyxor till AK innan de stängde kl 17.30. Tom caféer stängde tidigt i denna turiststad. Vi gick också in på Obans distilleri, men sista rundturen var redan fullbokad. Kanske var det lika bra, det hade nog varit lite tråkigt för barnen. De tog bra betalt för whiskyn i deras shop, nästan lika dyr som på Systembolaget!

Hamnen ligger förövrigt på grannön Kerréra, inte i själva Oban. En ny hamn är under uppförande i själva Oban, men den hade inte öppnat ännu. Den hamnen verkar inte alls vara lika skyddad för västliga vindar, så vi hade ändå lagt oss på Kerréra.

På tal om regn, vår avfuktare går varje natt tillsammans med en liten kupévärmare. Det drar ur ca 3 liter vatten ur båten (och oss) per natt. Helt suveränt, blöta handdukar blir torra och lakan känns inte våtkalla.

På kvällen hade vi besök utav besättningen i grannbåten, Dave, Lizzy och deras vän Bob. Vi fick värdefull information om hur färden ner innanför Corryvreckan och Dorus mor lämpligast företas. Tips om hamnar och segling i Clyde, dessa möten är ovärderliga.

Idag har de hotat med upp till 17 m/s, så vi stannar och hoppas på bättre väder i morgon. Kanske vi får en chans att besöka Oban utan regn, så vi hoppas på lite foton i nästa inlägg!

Nu har vi legat en natt ovanför slussarna i Banavie och idag gick vi ner genom Neptun stair case, förbi två svängbroar och slutligen en dubbelsluss, total sträcka ca 1,5km. Vi ligger nu förtöjda i hamnbassängen innan slussen ut i Saltsjön.
Tanken är att komma ut tidigt i morgon bitti för att pricka högvattnet så att vi får medström i princip hela vägen till Oban (ca 29nm). Det ska bli spännande att känna på Seglingvattnen på Skottska västkusten. 

Igår besökte vi Fort Williams, en mindre stad med en prommenadgata. De flesta affärerna fokuserade på att sälja hiking utrustning, eftersom många går på tur och bestiger Ben Nevis. Detta berg sägs ligga inhöljt i moln 340 dagar om året, men vi fick en i princip molnfri dag idag. Kvarvarande butiker sålde Whisky, helst från det lokala destilliriet Ben Nevis. Lokalbefolkningen verkade dock något frustrerade över att destilleriet numer ägs av Japaner.

Från vår kajplats såg vi också det fina ångtåget Jacobite. Vi tänkte först åka med det på sin tur till Mallaig, men blev lite snåla när vi insåg att det skull kosta ca 1000 kr för familjen. Vi får hålla till godo med en bild från Internet.

Senare på dagen hissade AK upp mig i masten för att sätta på ett nytt glas på motorlantärnan, det andra den här semestern. Det har blivit en dålig vana att slå av glaset med 110% focken. Den här gången tejpade vi också fast glaset med vävtejp, hoppas det håller.

Vädret följs givetvis nogsamt, vi tittar mycket på Windy, där får jag en bra överblick och förståelse vad som ska ske. AK kollar gärna på Metoffice, som verkar vara Storbritanniens motsvarighet till SMHI. Tillsammans så får vi en bra prognos.

 

AK hittade också en alternativ källa för väderprognos:

Idag har vi gått ganska långt och är nu framme vid sista och längsta slusstrappan i kanalen, Neptune’s staircase. Slusstrappan består av åtta steg och kommer säkert ta 3 timmar, men vi planerar att ligga stilla i två nätter här i Banavie för att titta på omgivningarna.

Vi började dagen med Fort Augustus slusstrappa kl 9.30 vilket var bra, då hade inte så många dagturister hunnit anlända och vi fick en någorlunda lugn slussning, men vi är nog ändå med på rätt många Japaners foton och filmer. Hoppas att filmerna blev bra?. Slussningen av de fem stegen tog ca 2 timmar i solsken och allt gick bra för oss. Barnen hjälpe till att vinscha tamparna och hålla ifrån båten från kajen. Ända missödet var att vår fenderplanka fastnade under en sten i kajkanten, vi märkte problemet i tid och kunde putta ut båten så att den släppte innan mantåget skadades av trycket. En av hyrbåtarna ställde sig på tvären vid utgången av första slussen, men alla var glada ändå.

Sedan följde en bit kanal med två slussar upp för att nå kanalens högsta del som är Loch Oich. Det kändes som att färdas på en fjällsjö, igen väldigt vackert.

Tanken var att stanna i sydvästra delen av Loch Oich, men bryggorna såg inte ut att vara avpassade för vär båtstorlek, så vi fortsatte till nästa sjö, Loch Lochy, som är näst största sjön i kanalen. Innan vi nådde sjön kom första slussen som tog oss nerför. 

Besättningen är glad över kanalturen?

Skepparen hade vid det här laget sett så pass många vackra fjällvyer att han tog en kort tupplur när den fungerande autopiloten styrde oss över sjön.

Loch Lochy passerades på ca 1.5 timme och sista slussen och svängbron innan sista delen av kanalen avverkades i i regn.

Fort Augustus, vilket ställe! Här finns en slusstrappa, ett antal restauranger längs slussarna och hundratals dagturister. Bortom slussarna finns, i princip ingenting.

Att slussa här mitt på dagen får en att känna sig som en apa i bur på Skansen. Film och digitalkameror går varma när man sitter och håller i sig när vattnet forsar in och man åker hiss upp ca 4 meter. Sen gör man om samma sak 4 ggr till innan man är uppe.

I morgon kl 9.00 hoppas vi komma med i första turen upp, har vi tur har inte turistbussarna anlänt och vi kan få en ngt lugnare tur upp.

Senare på kvällen byter byn skepnad när lugnet lägger sig. Nu är det riktigt mysigt.

På kvällspromenaden såg vi ett antal kaniner till barnens förtjusning. Vår egna lilla kanin sa upp sig på sommarkollot i Uppsala checkade ut för alltid. RIP Godis.

Idag var det helt lungt på Loch Ness, faktiskt så lungt att vi fick chansen att jobba med vår autopilot som krånglat sen jag bytte plats på givaren innan vi åkte. Tanken med flytten var att slippa de starka strömmar från elwinshen som gjorde att vi girade 90 grader såfort som elwinschen användes.

Istället hamnade givaren på sin nya plats för nära ankaret och det var svårt att ens genomföra en kalibrering, speciellt som det krävs platt vatten och ingen vind. Nu äntligen fick vi chans att pröva igen. Slutresultatet var att givaren är tillbaka på sin ursprungliga position och kalibreringen lyckades. Så mycket meck till ingen nytta, dessutom har vi tvingats att handstyra ända hit, typ 1000 nm. Låt oss hoppas att det funkar nu, vi har verkligen saknat vår autopilot.

Igår kväll hade vi sedvanlig spelkväll (spel utan en display). Vi har med oss Ticket to ride, Settlers och 7Wounders. Barnen ser verkligen fram emot spelkvällarna och det är en kul aktivitet med hela familjen, bra avbrott från instagram, snapchat och allt annat kidsen följer.

Att gå igenom Loch Ness var precis som i en turistbroschyr, sagolikt vakert och med tunga moln som gav lite regn.

Lovisa styr när pappa flyttar kompassgivaren.

Målet för dagen är Fort Augustus, där nästa slusstrappa finns, men mer om det i nästa inlägg, nu till hyrbåtarna på kanalen. I Inverness finns ett par företag som hyr ut motorbåtar. Man ser att det är en hyrbåt eftersom dessa har extra många gummilister, fast monterade fendrar och antalet repor på friborden är så många att det inte finns en blank yta kvar. Ett annat sätt att känna igen dessa båtar är att besättningen har oranga räddningsvästar. Dessa båtar ska man se till att hålla sig borta ifrån eftersom besättningen fått 30 minuters utbildning på land innan de skickar ut familjen bestående av mormor, barnen och svägerskan som    aldrig sett mer vatten än fontänen vid Trefalgar square tidigare.  Eller som Johanna sa, ”på den båten ser hunden ut att vara mest erfaren ur”.

Idag så har vi åkt upp i vår första slusstrappa (vi har inte gått Göta kanal). Vid Slussen så fanns det två stycken medarbetare som var så vänliga att de ville hjälpa oss hela vägen upp för slusstrapporna. Vi fick god användning av vår fenderplanka som skyddar mot de ’slimeiga’ väggarna i slussen. Det var ju bra med tanke på att vi haft med den hela vägen från Ekerö.

Kanalen ligger högre än tex floden Ness, så istället för att de grävt en kanal har de snarare skottat upp en vall för att vattnet inte ska rinna ut. Det syns inte så tydligt på fotot, men river Ness till vänster ligger ca 10 meter lägre än Caledonian Canal.

Nu ligger förtöjda i Dochgarroch, precis innan man går ut på Loch Ness. Väl skyddad i kanalen, blåser det i byarna över 10m/s. Flera båtar har gått ut och sedan kommit tillbaka pga sjön, så även på Loch Ness kan det vara besvärlig sjö.