I går seglade X-Cavator Lidingö Runt för första gången. Besättning var Göran, Mårten, Simon, Kenta, Ettienne och Janne.
Själv hade jag sett fram mot detta, att få segla båten för första gången med den besättningen den egentligen kräver för att kunna kappseglas optimalt. Nu kom det dock att sluta i ett antiklimax.
Simon och Kenta följer med från fredagskvällen, för att bespara oss ett par timmars sömn på lördagsmorgonen. Övriga ansluter i Ropsten.
Väderprognoserna hade hela vecka pratat om det skulle bli bra med vind och den sista prognosen vi hade på lördags morgonen sa 6-9m/s SV, denna skulle dock linte stämma, framåt eftermiddagen hade vi en väldigt bying vind, med alldelse säkert upåt 15-17m/s.
Starten gick OK, vi startade i mitten på linjen på i princip sekunden med en hygglig fart. Det var halvvindstart och uppe vi lovartbojen var det trångt, men de som kom iväg bra där var de som tog täten. En efter en börjar spinnar komma upp, vi avaktar och kan konstatera att vi inte förlorar så mycket på det, då det var väldigt brant. Slutligen sätter vi spinn också och vi ligger då ungerfär mitt i fältet. Vidare i stora farleden norrut mellan Lidingö och Värmdö håller vi våra positioner hyggligt, vinden är inte så farlig här och den ligger och pendlar mellan utlovade 6-9. Det är här vi tar det ödestigra beslutet att behålla geunan inför kryssen och iställer ta revom så behövs. När vi närmar oss rundningen inför kryssen på Askrike börjar det trycka på. Alldeles innan rundning har vi fått en X-99 i lovart. Det är tätt, byigt och lite adrenalin, helt plötsligt kommer broachen/uppskärningen vi inte kan hålla emot trots att vi släpper på stor och genua och vi far upp i X-99 sida. Vi krokar i varandra och tar rundningsbojen på fel sida. Fär båten slutar det ändå hyggligt OK, en repa i sidan, böjd mantågstötta och ett jack i rufftaket (från deras bom).
Dock hade denna lilla manöver förpassat oss till bland de sista i gruppen. Vi låter oss inte knäckas av detta. Tillbaka till bojen, så att vi passerar den på riktigt och sedan vidare ut på Askrike. Snabbt känner vi att här var det gott om vind, så vi tar det planerade revet. Vår strategi var sedan att hålla oss så nära Lidingö landet som möjligt. Vi höll strategin hyggligt men det krävde också många slag. Kryssen går tidvis bra tycker jag ändå. Ju längre vi dock kom på kryssen, ju mer utpumpade blev vi av alla slag och desto mer ökade vinden, framför allt i byarna. Det blir mycket segelfladder och farten är förmodligen inte den bästa. På slutet av kryssen smalnar fjärden ihop och vinden med den. När man ser in i sundet ett gytter av kryssande båtar och ett vilt rykande vatten (det liksom mer än krusar sig), rådgör vi om beslutet att avbryta. Vi avbryter för att spara båt och besättning. Att kryssa med genuan i detta blir alltför mycket och att nu gå in i lä och byta till fock, skulle ta allt för lång tid för att det skulle vara värt det.
Personligen känns det tråkigt att inte få segla båten optimalt, när vi nu var besättning för det. Hade sett fram mot det. Får väl se om man kan lura med folket igen på min halvtrasiga båt
Hur som helst, det var trevligt att komma ut på sjön en dag. Får väl glädja mig åt att motorn gick bra, ja förutom då att vi fick soppatorsk i höd med Kungshatt !
/Janne