Jaha, då var Skottlandsäventyret över. Seglingen har varit spännande, ibland utmanande men alltid rolig. Vi har bara sett en bråkdel av Skottland men ändå upplevt mycket. Familjen har varit tålmodig, för det här har i grunden varit min dröm. Men de har också njutit av fantastiska naturupplevelser och speciellt Caledonian Canal var uppskattad. Inklusive familjen har vi varit 13 personer i olika konstellationer som seglat Ocean. Utan vännerna hade det inte varit möjligt, men framförallt inte lika roligt! Stort tack till alla som varit med!!!

Vi avslutade som vi började, med en flaska champagne, den sistnämnda hade sjörullats ca 2800 nm.

Att genomföra en lite längre segling kräver en hel del förberedelse och planering, vilket jag tycker vi lyckades rätt bra med. Vi hade köpt och lånat ihop sjökort till hela resan, sånär som Limfjorden. Vi hade extra kort på vägen, vilket visade sig riktigt då vi gick till Edinburgh istället för Peterhead på ditseglingen. Planering utav besättning var också en viktig bit som var klar i god tid innan avsegling. Båtens skick vid avresan var bra, med enda smolket att autopiloten krånglade. Det såg OK ut precis innan avsegling, men i slutändan så funkade den bara till Kalmar sund. Därefter har den bara fungerat sporadiskt, vilket gjort att vi handstyrt nästan hela resan, rätt påfrestande när man går motor på havet.

Även om autopiloten inte fungerade och ankarspelets version 1.0 inte var bra nog så kom vi iväg på planerat datum och tid efter hemkomst från sista arbetsdagen. Jag tror att det är viktigt att hålla på sitt avresedatum, annars kan man bli fast i förberedelser som äter upp tiden för segling, jag menar att den bästa resan är ju den som blir av.

I backspegeln hade vi för mycket med oss. För många kläder, en gummijolle som vi aldrig packade upp, en nyinstallerade radar som vi använde 1 gång, vi kunde nöjt oss med lilla spinnakern och lämnat selftackern hemma. Å andra sidan har vi använt lilla stormfocken otroligt mycket, även fast jag tvivlade på att den någonsin skulle användas. Vår avfuktare har varit guld värd, varje natt den varit inkopplad har den dragit ur ca 4 liter!!! vatten. Bättre att släpa runt lite extra än att sakna vitala saker.

Vi hade två plottrar, vilket kändes otroligt skönt när skärmen på vår ordinarie plotter började slå av och på sig sista natten på överseglingen till Skottland. Det visade sig i efterhand att detta var en känd bug på Raymarine E80, men just då i styv kuling var det skönt att veta ett vi hade en extra inne i båten.

Nu är vi hemma och jag kan konstatera att slitaget varit rätt stort, många saker har gått sönder. Kanske inte så konstigt då vi normalt går ca 700 nm på en sommar, dvs 1/4 av Skottlandsseglingen. Sjön har stundtals varit kort och krabb, inte minst i Elbe, men hela Nordsjön är väldigt skumpig, vilket spätt på slitaget. Sist men inte minst, saltet. Vår lilla Östersjö med bräckt vatten är en fin lekplats för våra båtar. Saltet i Nordsjön sätter sig i tampar, dras in i båten och är överallt. Vi råkade ut för galvaniska strömmar som på tre dagar åt ur ett antal 10 mm stora hål ur vår relingslist. Listan på saker som gått sönder är ca 20 punkter lång, det blir mycket reparationsarbete i vinter?.

Ocean förtöjd på sin vanliga plats i EBK. Nu stängs Esséns Skottlandsblogg. Tack alla ni som läst, jag hoppas att det varit intressant och att det kan inspirera till andra långseglingar. Är det någon som behöver sjökort över Skottland så vet ni var de finns?.

Nu väntar ett par helgseglingar och snart nog ska båten upp i vinteride inför nya seglingar nästa sommar. Over and out, Ocean.

Idag har AK och Lovisa varit med och vi har tagit in båten till Mälaren och vi ligger nu på Jungfruholmarna. Johanna ska hämtas i Jungfrusund när hennes hoppträning i stallet är klar. Därefter blir det grillkväll, något som vi verkligen saknat i Skottland, men grillen lämnades hemma till fördel för extra dieseldunkar. AK hade med sig grillen vid påmönstringen i Trosa, så nu blir det grillfrossa!
I morgon kommer vi att angöra EBK ca kl 10.00, då blir blir det att dela på den andra champagneflaskan som numer seglat ca 2000 nm. Har ni vägarna förbi, kom och ta en smutt bubbel!

Igår morse var det tidig väckning. Vi kastade loss redan vid 06.30 för att hinna tillräckligt långt innan det kompakta augustimörkret lägger sig och det blir svårt att gå in i skärgården.

Seglingen började med en grymt fin kryssbog upp genom Kalmars sunds norra del. Vinden var måttlig och genuan fick sitta kvar, speciellt som vinden skulle vrida mot syd under dagen.

Blå jungfrun är en säregen ö, likt en sjunken sfär. Ön syns på många sjömils håll en klar dag då den är 86 m hög, mycket högre än Öland. Sägnerna om ön är många, de flesta har hört om den att häxor flög dit på kvast under Skärtorsdagen. En annan är att det för med sig otur att ta med sig sten från ön, därför anordnas varje år turer till ön då stenar återlämnas. Vi såg inga häxor när vi passerade, men det var ju inte så konstigt, det var ju inte Skärtorsdag?

Vinden dojade ur en bit norr om Öland och det blev motor i ca 3 timmar, sen fyllde vinden på från syd och vi fick en fin spinnacketsegling ända in i skärgården. Vi passerade vår tredje Heidenstamfyr på fyra dagar. Vi kom aldrig riktigt nära, men fyren på Häradsskär är riktigt fin.

Killarna har kallat mig skepparn, och tankarna har tagit oss till Pingvinerna från Madagaskar, där ledaren kallas Skepparn. Därför har även de andra blivit uppkallade efter dessa, Kowalski och Basse.

Ovan, Kowalski, Skepparn och Basse, lika som bär…

Natthamnen blev Håskö, där vi fick en bastu. Min första på knappt 10 veckor, snacka om att den var efterlängtad. Vi fick sällskap av en ensammotorbåtare (vad heter analogin till ensamseglare?). Man lär sig alltid nya saker när man talar med andra människor. Denna kväll fick vi reda på att sjukhuset i Uppsala skickar röntgenbilder till Australien för analys för att vara klara dagen efter, tänk vad man kan effektivisera med hjälp av informationsdelning. Röntgenläkaren bjöds in på en liten whiskey innan det var dax att knoppa in. Vi var rätt trötta efter ytterligare in lång dag på 70 nm och 12 timmar på sjön så läggningen blev i tid för att orka upp i tid nästa dag.

Fredagen inleddes med regn ala tung Skottlands typ, eller som väderleksrapporten skulle sagt där: ”Heavy rain becomming heavy rain”. Dagen ser ut att fortsätta på samma vis med vind från NO, dvs rakt framifrån. Vi har gått den smala leden innomskärs och ingen var det minsta sugna på att kryssa med genuan i 45 nm, istället fick motorn jobba.

Men inget ont som inte för något gott med sig. Nu fick vi passera Kejsaren, det berömda grundet med en  pimpad grön prick som enligt sägnen ska föräras en sup. Vi tillägnade Kejsaren en 2:a Burbon för lite omväxling. Hälften av min hamnade på Basses sjöställ, en fjärdedel i strupen och sista slatten direkt till Kejsaren.

 Vi stävade vidare mot Trosa som är dagen etappmål, där kommer killarna gå av och AK och Lovisa mönstrar på för att ta båten den sista biten hem.

På vägen såg vi den här lustiga kombinationen: två bäverhyddor sammanfogade till någon slags katamaran.

Vinden har varit fördelaktig för oss i princip hela vägen från Skottland till Utklippan, men idag fick vi gå motor nästan hela dagen antingen för att det blåste för lite eller för att vinden var rakt emot och det skulle ta för lång tid att kryssa 80 nm.

Nu ligger vi förtöjda i Sandvik på Öland, som enda gästande båt.

Idag var det ren propagandasegling, genua full stor och vinden precis akter om tvärs mellan 8-11 m/s. God fart och soligt i princip hela dagen. Några få stänk och åskcellerna passerade norr och söder om oss.

I slutet vred vinden emot och dojade ur och motorn fick jobba. De 50 nm avverkades på 7.5 timmar.

Dagens djurlektion ur Wikipedia:

På Utklippan finns även flera olika sorters groddjur, bland annat stinkpadda och den hotade grönfläckiga paddan. 1994 iscensattes en framgångsrik räddningsaktion då ett 10-tal hanar och ett 100-tal ungdjur av grönfläckig padda inplanterades på ön efter det man konstaterat att endast honor fanns kvar.[2] Flera av djuren på ögruppen klarar inte längre perioder vid saltvatten.

I morse var det tidig väckning och avsegling för att hinna med broöppningen kl 07.00 eftersom nästa öppning var 09.00. Vi åt frukost på väg genom kanalen och satte segel när vi kommit ut på andra sidan. Vinden låg kvar på SW och vi seglade med 110% focken som vi åter igen reparerat kvällen innan. Den här gången var seglet torrare och framförallt hade Alex med sig större bitar märkduk som täckte hela det skadade området.

Vi passerade Trelleborg och fick hålla undan från ett antal färjor som var på väg in och ut. Lite senare rundade vi Sveriges kap horn, dvs sydligaste udden, Smygehuk. Eftersom vi är på femtionde breddgraden så kallar vi det för screaming fifties även här?

Dagen bjöd vidare på fin spinnackersegling, men fram emot Ystad ville inte vädergudarna mer och både vid och sol försvann.  Istället blev det motorgång i regnskurar, men vi slapp de värsta molnen som såg rätt elaka ut med kraftigt regn och kanske tom åska. Istället fick vi ägna oss åt kultur. Ale stenar syntes på på håll och den här gången passerades Sandhammaren i dagsljus och på håll syntes den fina Heidenstam fyren.

Efter Heidenstamfyren girade vi norr ut de sista 12 nm. Nu kom vinden tillbaka och vi satte åter segel. Tyvärr var det även åska i det här molnet förutom ett riktigt skyfall. Vi råkade ut för regnet, men som tur var passerade åskan precis bakom oss. Vinden blev det inte mycket med, så bara ett kort tag senare var seglen nertagna igen. Simrishamn hamn nåddes och vi förtöjde och tog en välförtjänt öl och lite nötter.