Jaha, då var Skottlandsäventyret över. Seglingen har varit spännande, ibland utmanande men alltid rolig. Vi har bara sett en bråkdel av Skottland men ändå upplevt mycket. Familjen har varit tålmodig, för det här har i grunden varit min dröm. Men de har också njutit av fantastiska naturupplevelser och speciellt Caledonian Canal var uppskattad. Inklusive familjen har vi varit 13 personer i olika konstellationer som seglat Ocean. Utan vännerna hade det inte varit möjligt, men framförallt inte lika roligt! Stort tack till alla som varit med!!!

Vi avslutade som vi började, med en flaska champagne, den sistnämnda hade sjörullats ca 2800 nm.

Att genomföra en lite längre segling kräver en hel del förberedelse och planering, vilket jag tycker vi lyckades rätt bra med. Vi hade köpt och lånat ihop sjökort till hela resan, sånär som Limfjorden. Vi hade extra kort på vägen, vilket visade sig riktigt då vi gick till Edinburgh istället för Peterhead på ditseglingen. Planering utav besättning var också en viktig bit som var klar i god tid innan avsegling. Båtens skick vid avresan var bra, med enda smolket att autopiloten krånglade. Det såg OK ut precis innan avsegling, men i slutändan så funkade den bara till Kalmar sund. Därefter har den bara fungerat sporadiskt, vilket gjort att vi handstyrt nästan hela resan, rätt påfrestande när man går motor på havet.

Även om autopiloten inte fungerade och ankarspelets version 1.0 inte var bra nog så kom vi iväg på planerat datum och tid efter hemkomst från sista arbetsdagen. Jag tror att det är viktigt att hålla på sitt avresedatum, annars kan man bli fast i förberedelser som äter upp tiden för segling, jag menar att den bästa resan är ju den som blir av.

I backspegeln hade vi för mycket med oss. För många kläder, en gummijolle som vi aldrig packade upp, en nyinstallerade radar som vi använde 1 gång, vi kunde nöjt oss med lilla spinnakern och lämnat selftackern hemma. Å andra sidan har vi använt lilla stormfocken otroligt mycket, även fast jag tvivlade på att den någonsin skulle användas. Vår avfuktare har varit guld värd, varje natt den varit inkopplad har den dragit ur ca 4 liter!!! vatten. Bättre att släpa runt lite extra än att sakna vitala saker.

Vi hade två plottrar, vilket kändes otroligt skönt när skärmen på vår ordinarie plotter började slå av och på sig sista natten på överseglingen till Skottland. Det visade sig i efterhand att detta var en känd bug på Raymarine E80, men just då i styv kuling var det skönt att veta ett vi hade en extra inne i båten.

Nu är vi hemma och jag kan konstatera att slitaget varit rätt stort, många saker har gått sönder. Kanske inte så konstigt då vi normalt går ca 700 nm på en sommar, dvs 1/4 av Skottlandsseglingen. Sjön har stundtals varit kort och krabb, inte minst i Elbe, men hela Nordsjön är väldigt skumpig, vilket spätt på slitaget. Sist men inte minst, saltet. Vår lilla Östersjö med bräckt vatten är en fin lekplats för våra båtar. Saltet i Nordsjön sätter sig i tampar, dras in i båten och är överallt. Vi råkade ut för galvaniska strömmar som på tre dagar åt ur ett antal 10 mm stora hål ur vår relingslist. Listan på saker som gått sönder är ca 20 punkter lång, det blir mycket reparationsarbete i vinter?.

Ocean förtöjd på sin vanliga plats i EBK. Nu stängs Esséns Skottlandsblogg. Tack alla ni som läst, jag hoppas att det varit intressant och att det kan inspirera till andra långseglingar. Är det någon som behöver sjökort över Skottland så vet ni var de finns?.

Nu väntar ett par helgseglingar och snart nog ska båten upp i vinteride inför nya seglingar nästa sommar. Over and out, Ocean.

Idag har AK och Lovisa varit med och vi har tagit in båten till Mälaren och vi ligger nu på Jungfruholmarna. Johanna ska hämtas i Jungfrusund när hennes hoppträning i stallet är klar. Därefter blir det grillkväll, något som vi verkligen saknat i Skottland, men grillen lämnades hemma till fördel för extra dieseldunkar. AK hade med sig grillen vid påmönstringen i Trosa, så nu blir det grillfrossa!
I morgon kommer vi att angöra EBK ca kl 10.00, då blir blir det att dela på den andra champagneflaskan som numer seglat ca 2000 nm. Har ni vägarna förbi, kom och ta en smutt bubbel!

Igår morse var det tidig väckning. Vi kastade loss redan vid 06.30 för att hinna tillräckligt långt innan det kompakta augustimörkret lägger sig och det blir svårt att gå in i skärgården.

Seglingen började med en grymt fin kryssbog upp genom Kalmars sunds norra del. Vinden var måttlig och genuan fick sitta kvar, speciellt som vinden skulle vrida mot syd under dagen.

Blå jungfrun är en säregen ö, likt en sjunken sfär. Ön syns på många sjömils håll en klar dag då den är 86 m hög, mycket högre än Öland. Sägnerna om ön är många, de flesta har hört om den att häxor flög dit på kvast under Skärtorsdagen. En annan är att det för med sig otur att ta med sig sten från ön, därför anordnas varje år turer till ön då stenar återlämnas. Vi såg inga häxor när vi passerade, men det var ju inte så konstigt, det var ju inte Skärtorsdag?

Vinden dojade ur en bit norr om Öland och det blev motor i ca 3 timmar, sen fyllde vinden på från syd och vi fick en fin spinnacketsegling ända in i skärgården. Vi passerade vår tredje Heidenstamfyr på fyra dagar. Vi kom aldrig riktigt nära, men fyren på Häradsskär är riktigt fin.

Killarna har kallat mig skepparn, och tankarna har tagit oss till Pingvinerna från Madagaskar, där ledaren kallas Skepparn. Därför har även de andra blivit uppkallade efter dessa, Kowalski och Basse.

Ovan, Kowalski, Skepparn och Basse, lika som bär…

Natthamnen blev Håskö, där vi fick en bastu. Min första på knappt 10 veckor, snacka om att den var efterlängtad. Vi fick sällskap av en ensammotorbåtare (vad heter analogin till ensamseglare?). Man lär sig alltid nya saker när man talar med andra människor. Denna kväll fick vi reda på att sjukhuset i Uppsala skickar röntgenbilder till Australien för analys för att vara klara dagen efter, tänk vad man kan effektivisera med hjälp av informationsdelning. Röntgenläkaren bjöds in på en liten whiskey innan det var dax att knoppa in. Vi var rätt trötta efter ytterligare in lång dag på 70 nm och 12 timmar på sjön så läggningen blev i tid för att orka upp i tid nästa dag.

Fredagen inleddes med regn ala tung Skottlands typ, eller som väderleksrapporten skulle sagt där: ”Heavy rain becomming heavy rain”. Dagen ser ut att fortsätta på samma vis med vind från NO, dvs rakt framifrån. Vi har gått den smala leden innomskärs och ingen var det minsta sugna på att kryssa med genuan i 45 nm, istället fick motorn jobba.

Men inget ont som inte för något gott med sig. Nu fick vi passera Kejsaren, det berömda grundet med en  pimpad grön prick som enligt sägnen ska föräras en sup. Vi tillägnade Kejsaren en 2:a Burbon för lite omväxling. Hälften av min hamnade på Basses sjöställ, en fjärdedel i strupen och sista slatten direkt till Kejsaren.

 Vi stävade vidare mot Trosa som är dagen etappmål, där kommer killarna gå av och AK och Lovisa mönstrar på för att ta båten den sista biten hem.

På vägen såg vi den här lustiga kombinationen: två bäverhyddor sammanfogade till någon slags katamaran.

Vinden har varit fördelaktig för oss i princip hela vägen från Skottland till Utklippan, men idag fick vi gå motor nästan hela dagen antingen för att det blåste för lite eller för att vinden var rakt emot och det skulle ta för lång tid att kryssa 80 nm.

Nu ligger vi förtöjda i Sandvik på Öland, som enda gästande båt.

Idag var det ren propagandasegling, genua full stor och vinden precis akter om tvärs mellan 8-11 m/s. God fart och soligt i princip hela dagen. Några få stänk och åskcellerna passerade norr och söder om oss.

I slutet vred vinden emot och dojade ur och motorn fick jobba. De 50 nm avverkades på 7.5 timmar.

Dagens djurlektion ur Wikipedia:

På Utklippan finns även flera olika sorters groddjur, bland annat stinkpadda och den hotade grönfläckiga paddan. 1994 iscensattes en framgångsrik räddningsaktion då ett 10-tal hanar och ett 100-tal ungdjur av grönfläckig padda inplanterades på ön efter det man konstaterat att endast honor fanns kvar.[2] Flera av djuren på ögruppen klarar inte längre perioder vid saltvatten.

I morse var det tidig väckning och avsegling för att hinna med broöppningen kl 07.00 eftersom nästa öppning var 09.00. Vi åt frukost på väg genom kanalen och satte segel när vi kommit ut på andra sidan. Vinden låg kvar på SW och vi seglade med 110% focken som vi åter igen reparerat kvällen innan. Den här gången var seglet torrare och framförallt hade Alex med sig större bitar märkduk som täckte hela det skadade området.

Vi passerade Trelleborg och fick hålla undan från ett antal färjor som var på väg in och ut. Lite senare rundade vi Sveriges kap horn, dvs sydligaste udden, Smygehuk. Eftersom vi är på femtionde breddgraden så kallar vi det för screaming fifties även här?

Dagen bjöd vidare på fin spinnackersegling, men fram emot Ystad ville inte vädergudarna mer och både vid och sol försvann.  Istället blev det motorgång i regnskurar, men vi slapp de värsta molnen som såg rätt elaka ut med kraftigt regn och kanske tom åska. Istället fick vi ägna oss åt kultur. Ale stenar syntes på på håll och den här gången passerades Sandhammaren i dagsljus och på håll syntes den fina Heidenstam fyren.

Efter Heidenstamfyren girade vi norr ut de sista 12 nm. Nu kom vinden tillbaka och vi satte åter segel. Tyvärr var det även åska i det här molnet förutom ett riktigt skyfall. Vi råkade ut för regnet, men som tur var passerade åskan precis bakom oss. Vinden blev det inte mycket med, så bara ett kort tag senare var seglen nertagna igen. Simrishamn hamn nåddes och vi förtöjde och tog en välförtjänt öl och lite nötter.

Konstigt hur man ställer om i avståndsuppfattning. Jag har aldrig tidigare seglat så långt att jag rundat upp runt Skåne, ändå käns det som om vi är nästan hemma. Idag seglade vi från Helsingborg till Falsterbo kanalen. Dagens etapp var blyga 40 nm, men det har blåst upp till 13 m/s och varit kryss. Söder om kanalen har vinden varit upp till 17 m/s, det tyckte vi att båt och besättning kunde slippa.

Seglingen var superfin med mestadels sol, men en liten skur vilket passade en Skottlandsseglare? Vindstyrkan varierade under dagen och vi har seglat med ett rev, slagit ut det, tagit in det igen och till slut två rev, också det en typisk Skottsk revexercis.

Öresundsbron passerades under Flintrännan, som egentligen är ämnad för kommersiell trafik, men vi höll oss ur farleden utom just vid bropassagen. Man måste bara bli imponerad av dessa stora byggnadsverk. 204 meter höga pyloner, segefri höjd på 57 meter och en segelfri bredd på 370 (spannet är 490) meter). Totalt är bron 7.8 km lång. Priset för en enkelresa med bil är 520 kronor, det är gratis att segla under och vinden är fri. Tänk vad segling är fantastiskt!

Slutdestinationen för dagen är hamnen norr om Falsterbo kanalen. Hamnen är väl skyddad för sjö, men öppen för vind. Vi hittade en plats som var mellan pålar, men vinden i ryggen. Vi tog ut svängen och gick med rätt bra fart för att inte driva ner i sidled… och fastnade på en lerbank! Full back gjorde att vi kom loss och sedan val av en annan plats. Nu gick det bättre, men det var en plats för en typ 50 fotare så båten ser ut som en jolle mellan två stora Hansebåtar.

Niklas och Alex lånade cyklar och trampade till ICA i Ljunghusen för att söka en termos, men ingen lycka. Det slog inte ner deras humör, istället hittade de en busshållplats och en buss till Skanör. Nu hittade de en termos! I morgon blir det kaffe under seglingen!

Efter ca 8 veckors segling är vi åter igen i Sverige, det är både skönt, nu vet jag att båten kommer kunna seglas hem i tid. Samtidigt lite vemodigt att resan närmar sig slutet.

Etappen gick från Ålborg i slutet av Limfjorden till Helsingborg. Ålborg hade angjorts sent på kvällen innan, men vi hann precis upp på stan för att köpa varsin pizza som vi åt i båten. Innan läggdags fick vi också en välbehövlig dusch.

Ålborgs stad var en blandning av nytt och gammalt i en spännande blandning. Tyvärr han vi inte se något av staden förutom från sjön.

Innan avfärd fick roderlagret en ny dusch med teflonspray, 110% focken tape på en brusten våd. Vi fick också tillverka en ny specialskruv till Furlexen i bästa Mcgyver anda med hjälp av en borrmaskin och en fil. Skruven hade skruvats ut under seglingen på Nordsjön och gått förlorad, tur att åtminstone en satt kvar som var mall för nytillverkningen.

Kattegatt nåddes på tidiga eftermiddagen. Utseglingen från Hals går i en smal ränna mellan sandbankar. Felnavigering kan ge ödestigra resultat, kanske det var fallet för den här fiskebåten?

Vinden var sydlig och vår kurs gick rakt mot Anholt. Vinden vred dock mot sydväst och vi klarade sydmärket söder om Anholt med en marginal om ca 40 m, efter att ha seglat på en kryssbog i ca 40nm. Det gjorde att vi nu seglat mer än 400 nm på styrbords bog i sträck…

Seglingen över Kattegatt var nära 100 nm och Helsingborg anlöptes vid 6.00 på lördag morgon. Området sydost om Anholt var väldigt trafikerat utav både fiskebåtar och lastfartyg. Däremot såg vi väldigt få segelbåtar, kanske är säsongen över?

Ett par timmar senare kom Alex och Niklas med bil från Stockholm och Steven, Janne och Mårten tog bilen tillbaka.

Nu påbörjas sista etappen runt Skåne och upp mot hemmahamnen, totalt 9 vänner har nu hjälpt till med seglingen!

Klockan 06.30 kastade vi loss och lämnade Skottland bakom oss, det regnade men vinden var svag så motorn fick arbeta. Bara ett par timmar ut från kusten klarnade det upp och vinden tilltog, en fin sydlig bris. Resten av seglingen var helt fantastisk med en snittfart på ca 6.8 knop, hela tiden i sol.

Under dagen följde en flock delfiner vår väg. De simmade under båten och verkade gilla hoppa nära fören, precis som på TV.

På kvällen nådde vi fram till stråket med olje och gasplattformar. Det var farsinerande att se dessa jättar som lyste upp horisonten. Himlen var dock stjärnklar och vi såg en svindlade mängd och Vintergatans ljusare band. Steven utbildade i stjärntecken och Polstjärnans placering, så nu kan jag hålla en nordlig kurs stjärnklara nätter, kan ju vara bra när vi rundat Skåne ?

Månen kom upp lite senare på natten och på morgonen såg vi även Saturnus, mäktigt.

Under natten blev vi uppropade av en fiskebåt som undrade om vi kunde ändra kurs och passera en plattform på dess norra sida istället för dess södra som vi var på väg mot. Eftersom vinden var mellan 10-11 m/s undrade vi om vi kunde korrigera kursen ngt närmare plattformen, men ännu på dess södra sida för att undvika en gipp. Detta var OK, efter det att han girat ngt söder ut.

Redan under utgången från Peterhead blev vi uppropade utav kustbevakningen som upplyste oss om en vindkraftpark under uppförande, vi skulle hålla oss minst 0.5 nm utanför nordligaste kraftverket. Att ha VHF en påslagen både inne och ute på kanal 16 under seglingen är att rekommendera vid passage över Nordsjön, speciellt om oljefälten korsas.

Soluppgången var magnifik och vinden vred enligt prognos till västlig och spinnakern gav fin fart.

På eftermiddagen vred det åter mot syd, också det prognostiserat och på kvällen fick vi ta ner blåsan. Vi fortsatte att segla med fin fart och i tilltagande vind nåddes Thyboröns angöring två dygn efter avsegling. En fantastiskt kul segling där Nordsjön visat sin bästa sida. För mig var det också en lättnad att konstatera att tidsplanen höll den mest kritiska delen av hemresan. Jag vill inte fundera på hur jag skulle löst det om hårda vindar förhindrat avsegling så att gastarna hade behövt flyga hem igen utan att båten korsat Nordsjön.

Thyborön är en gästhamn men också stort fiskeläge med sin gynnsamma placering vid Nordsjöns kant. Vi såg flera fiskebåtar gå in och ut när vi passerade hamnen. Fiskdoften låg tät och motströmmen var upp till 2 knop i den lilla ränna som följer södra kanten av innanhavet. Fiskdoftwn byttes rask ut mot ladgårdsdoft när vi gick motor vidare.

Vi planerar att gå så långt vi kan under dagen för att förtöja i en hamn under natten, för en hel natts sömn och en god middag på krogen. En god pilsner är vi också värda!

Igår tog familjen flyget hem och samtidigt landade Steven. Dagen efter lämnade Hasse för hemfärd till Sverige och Janne plus Mårten mönstrade på. Nu är vi full besättning och har förberett oss för avsegling i morgon.

Matlådor är fixade, riggen inspekterad, gasol och diesel påfyllt. Nu är det dax för middag, sen väljer vi försegel innan vi lägger oss.

Vinden ser OK ut och vi siktar på Limfjorden för att få en havssegling på 327 nm istället för 550 nm om vi skulle gå runt Skagen. Vis av förra överfarten då vi fick skumpig sjö och mycket vind i slutet så valde vi att gå igenom Danmark.