Söndag 16 Juli

Vi blev kvar en dag extra i Oban eftersom prognosen hotade med vindar upp till 17m/s, antagligen var det ännu mer på havet eftersom vi hade 15 m/s inne i hamnen där vi låg. Dessutom regnade det i princip hela dagen. Vi satt i vårt sittbrunnstält och myste, AK fixade en äppelpaj som vi delade med våra båtgrannar Liz & Dave och deras vän Bob, alla mycket trevliga seglare. Det bästa av allt var dock deras hund, som Lovisa blev bästis med.

På morgonen var det lugnt och vi bestämde oss för att göra ett försök att gå till Ardfein, trots att prognosen angav Beaufort 6 idag igen. Så fort vi kastat loss blåste det upp, 10 och sedan 12 m/s, typiskt. Skulle vi vända eller försöka gå vidare? Vi mosade på med motorn och när vi närmade oss Sound of Luing så var sjön grov och vi undrade vad vi gett oss in på. Å andra sidan hade vi med god fart passerat en båt som stod och stampade på samma ställe. Vi stångade oss vidare och snart kom vi i sjölä av Luing. Vi fick lite tid för återhämtning och nya krafter. Men vad händer längre fram? Någon har hällt kolsyra i vattnet, för det formligen kokade 100m  framför oss. Nu började en spännande resa i en galen medström. Som tur var läade Luing så den kraftiga strömmen gav ingen hög sjö, men jösses vilken fart vi fick. Loggen stod på 6 knop, men GPSen visade upp till 11.2 knop!  Vi formligen rusade fram, men allt var under kontroll.

​​​
​​
​​​​Till höger om oss passerade Grey dog, kolla på Youtube så hittar ni en fascinerande film, sök på  Grey dogs tidal race.

Nästa sund på höger sida var berycktade Corryvreckan. Eftersom det var ebb så var strömmen in genom gulfen och därmed ingen risk för oss att sugas ut genom det farliga sundet. Kolla även om det på youtube, sök på Corryvreckan tidal race.

Nedan följer tre bilder från nätet om Corryvreckan.

Det sägs att strömmen kan bli så stark att man kan höra den dåna på flera sjömils avstånd. Den stående vågen kan vid spring tide och stark vind mot strömmen bli över 4 meter hög!
Vi varken hörde eller såg ngt konstigt i sundet på vårt avstånd, men med tanke på strömmen vi just upplevt vid neaps tide så kunde man tänka sig hur det kan vara i Corryvreckan när det är som värst, eller så kan man inte det…

Nästa tidal gate för oss var Dorus Mor. Detta lilla sund kan också få väldigt starka strömmar, upp till 8 knop. Vi hade planerat att komma till detta sund vid slack, dvs när strömmen vänder. Nu var vi lite tidiga pga vår snabba resa genom Sound of Luing. Vi fick därför lite medström, men inget som var obehagligt.

Bilden ovan är från nätet, när vi passerade var sundet helt lugnt.

Nu tog vi och girade NO upp i en djup vik till Ardfein som är kvällens hamn. Alla var glada att vi åkt och i slutändan var dagsetappen spännande men inte för tuff.