Idag var det helt lungt på Loch Ness, faktiskt så lungt att vi fick chansen att jobba med vår autopilot som krånglat sen jag bytte plats på givaren innan vi åkte. Tanken med flytten var att slippa de starka strömmar från elwinshen som gjorde att vi girade 90 grader såfort som elwinschen användes.

Istället hamnade givaren på sin nya plats för nära ankaret och det var svårt att ens genomföra en kalibrering, speciellt som det krävs platt vatten och ingen vind. Nu äntligen fick vi chans att pröva igen. Slutresultatet var att givaren är tillbaka på sin ursprungliga position och kalibreringen lyckades. Så mycket meck till ingen nytta, dessutom har vi tvingats att handstyra ända hit, typ 1000 nm. Låt oss hoppas att det funkar nu, vi har verkligen saknat vår autopilot.

Igår kväll hade vi sedvanlig spelkväll (spel utan en display). Vi har med oss Ticket to ride, Settlers och 7Wounders. Barnen ser verkligen fram emot spelkvällarna och det är en kul aktivitet med hela familjen, bra avbrott från instagram, snapchat och allt annat kidsen följer.

Att gå igenom Loch Ness var precis som i en turistbroschyr, sagolikt vakert och med tunga moln som gav lite regn.

Lovisa styr när pappa flyttar kompassgivaren.

Målet för dagen är Fort Augustus, där nästa slusstrappa finns, men mer om det i nästa inlägg, nu till hyrbåtarna på kanalen. I Inverness finns ett par företag som hyr ut motorbåtar. Man ser att det är en hyrbåt eftersom dessa har extra många gummilister, fast monterade fendrar och antalet repor på friborden är så många att det inte finns en blank yta kvar. Ett annat sätt att känna igen dessa båtar är att besättningen har oranga räddningsvästar. Dessa båtar ska man se till att hålla sig borta ifrån eftersom besättningen fått 30 minuters utbildning på land innan de skickar ut familjen bestående av mormor, barnen och svägerskan som    aldrig sett mer vatten än fontänen vid Trefalgar square tidigare.  Eller som Johanna sa, ”på den båten ser hunden ut att vara mest erfaren ur”.