Konstigt hur man ställer om i avståndsuppfattning. Jag har aldrig tidigare seglat så långt att jag rundat upp runt Skåne, ändå käns det som om vi är nästan hemma. Idag seglade vi från Helsingborg till Falsterbo kanalen. Dagens etapp var blyga 40 nm, men det har blåst upp till 13 m/s och varit kryss. Söder om kanalen har vinden varit upp till 17 m/s, det tyckte vi att båt och besättning kunde slippa.

Seglingen var superfin med mestadels sol, men en liten skur vilket passade en Skottlandsseglare? Vindstyrkan varierade under dagen och vi har seglat med ett rev, slagit ut det, tagit in det igen och till slut två rev, också det en typisk Skottsk revexercis.

Öresundsbron passerades under Flintrännan, som egentligen är ämnad för kommersiell trafik, men vi höll oss ur farleden utom just vid bropassagen. Man måste bara bli imponerad av dessa stora byggnadsverk. 204 meter höga pyloner, segefri höjd på 57 meter och en segelfri bredd på 370 (spannet är 490) meter). Totalt är bron 7.8 km lång. Priset för en enkelresa med bil är 520 kronor, det är gratis att segla under och vinden är fri. Tänk vad segling är fantastiskt!

Slutdestinationen för dagen är hamnen norr om Falsterbo kanalen. Hamnen är väl skyddad för sjö, men öppen för vind. Vi hittade en plats som var mellan pålar, men vinden i ryggen. Vi tog ut svängen och gick med rätt bra fart för att inte driva ner i sidled… och fastnade på en lerbank! Full back gjorde att vi kom loss och sedan val av en annan plats. Nu gick det bättre, men det var en plats för en typ 50 fotare så båten ser ut som en jolle mellan två stora Hansebåtar.

Niklas och Alex lånade cyklar och trampade till ICA i Ljunghusen för att söka en termos, men ingen lycka. Det slog inte ner deras humör, istället hittade de en busshållplats och en buss till Skanör. Nu hittade de en termos! I morgon blir det kaffe under seglingen!

Efter ca 8 veckors segling är vi åter igen i Sverige, det är både skönt, nu vet jag att båten kommer kunna seglas hem i tid. Samtidigt lite vemodigt att resan närmar sig slutet.

Etappen gick från Ålborg i slutet av Limfjorden till Helsingborg. Ålborg hade angjorts sent på kvällen innan, men vi hann precis upp på stan för att köpa varsin pizza som vi åt i båten. Innan läggdags fick vi också en välbehövlig dusch.

Ålborgs stad var en blandning av nytt och gammalt i en spännande blandning. Tyvärr han vi inte se något av staden förutom från sjön.

Innan avfärd fick roderlagret en ny dusch med teflonspray, 110% focken tape på en brusten våd. Vi fick också tillverka en ny specialskruv till Furlexen i bästa Mcgyver anda med hjälp av en borrmaskin och en fil. Skruven hade skruvats ut under seglingen på Nordsjön och gått förlorad, tur att åtminstone en satt kvar som var mall för nytillverkningen.

Kattegatt nåddes på tidiga eftermiddagen. Utseglingen från Hals går i en smal ränna mellan sandbankar. Felnavigering kan ge ödestigra resultat, kanske det var fallet för den här fiskebåten?

Vinden var sydlig och vår kurs gick rakt mot Anholt. Vinden vred dock mot sydväst och vi klarade sydmärket söder om Anholt med en marginal om ca 40 m, efter att ha seglat på en kryssbog i ca 40nm. Det gjorde att vi nu seglat mer än 400 nm på styrbords bog i sträck…

Seglingen över Kattegatt var nära 100 nm och Helsingborg anlöptes vid 6.00 på lördag morgon. Området sydost om Anholt var väldigt trafikerat utav både fiskebåtar och lastfartyg. Däremot såg vi väldigt få segelbåtar, kanske är säsongen över?

Ett par timmar senare kom Alex och Niklas med bil från Stockholm och Steven, Janne och Mårten tog bilen tillbaka.

Nu påbörjas sista etappen runt Skåne och upp mot hemmahamnen, totalt 9 vänner har nu hjälpt till med seglingen!

Klockan 06.30 kastade vi loss och lämnade Skottland bakom oss, det regnade men vinden var svag så motorn fick arbeta. Bara ett par timmar ut från kusten klarnade det upp och vinden tilltog, en fin sydlig bris. Resten av seglingen var helt fantastisk med en snittfart på ca 6.8 knop, hela tiden i sol.

Under dagen följde en flock delfiner vår väg. De simmade under båten och verkade gilla hoppa nära fören, precis som på TV.

På kvällen nådde vi fram till stråket med olje och gasplattformar. Det var farsinerande att se dessa jättar som lyste upp horisonten. Himlen var dock stjärnklar och vi såg en svindlade mängd och Vintergatans ljusare band. Steven utbildade i stjärntecken och Polstjärnans placering, så nu kan jag hålla en nordlig kurs stjärnklara nätter, kan ju vara bra när vi rundat Skåne ?

Månen kom upp lite senare på natten och på morgonen såg vi även Saturnus, mäktigt.

Under natten blev vi uppropade av en fiskebåt som undrade om vi kunde ändra kurs och passera en plattform på dess norra sida istället för dess södra som vi var på väg mot. Eftersom vinden var mellan 10-11 m/s undrade vi om vi kunde korrigera kursen ngt närmare plattformen, men ännu på dess södra sida för att undvika en gipp. Detta var OK, efter det att han girat ngt söder ut.

Redan under utgången från Peterhead blev vi uppropade utav kustbevakningen som upplyste oss om en vindkraftpark under uppförande, vi skulle hålla oss minst 0.5 nm utanför nordligaste kraftverket. Att ha VHF en påslagen både inne och ute på kanal 16 under seglingen är att rekommendera vid passage över Nordsjön, speciellt om oljefälten korsas.

Soluppgången var magnifik och vinden vred enligt prognos till västlig och spinnakern gav fin fart.

På eftermiddagen vred det åter mot syd, också det prognostiserat och på kvällen fick vi ta ner blåsan. Vi fortsatte att segla med fin fart och i tilltagande vind nåddes Thyboröns angöring två dygn efter avsegling. En fantastiskt kul segling där Nordsjön visat sin bästa sida. För mig var det också en lättnad att konstatera att tidsplanen höll den mest kritiska delen av hemresan. Jag vill inte fundera på hur jag skulle löst det om hårda vindar förhindrat avsegling så att gastarna hade behövt flyga hem igen utan att båten korsat Nordsjön.

Thyborön är en gästhamn men också stort fiskeläge med sin gynnsamma placering vid Nordsjöns kant. Vi såg flera fiskebåtar gå in och ut när vi passerade hamnen. Fiskdoften låg tät och motströmmen var upp till 2 knop i den lilla ränna som följer södra kanten av innanhavet. Fiskdoftwn byttes rask ut mot ladgårdsdoft när vi gick motor vidare.

Vi planerar att gå så långt vi kan under dagen för att förtöja i en hamn under natten, för en hel natts sömn och en god middag på krogen. En god pilsner är vi också värda!

Igår tog familjen flyget hem och samtidigt landade Steven. Dagen efter lämnade Hasse för hemfärd till Sverige och Janne plus Mårten mönstrade på. Nu är vi full besättning och har förberett oss för avsegling i morgon.

Matlådor är fixade, riggen inspekterad, gasol och diesel påfyllt. Nu är det dax för middag, sen väljer vi försegel innan vi lägger oss.

Vinden ser OK ut och vi siktar på Limfjorden för att få en havssegling på 327 nm istället för 550 nm om vi skulle gå runt Skagen. Vis av förra överfarten då vi fick skumpig sjö och mycket vind i slutet så valde vi att gå igenom Danmark.

I förrgår hyrde vi en bil och besökte White hills, som vi tyvärr inte kunde besöka varken på vägen till eller från Inverness.

White hills var fint och en trevlig restaurang i hamnen, men inseglingen var verkligen obehaglig i hård pålandsvind med bara vatten nog vid högvatten.

I dag har vi vilat upp oss och i princip inte gjort någon ting, jo vi tog en prommenad upp till centrum i Peterhead och åt en pizza. Detta var vår återhämtning från gårdagens segling från Inverness till Peterhead, totalt 90 nm. Vi lämnade Caledonian Canal vid 15 tiden precis vid högvatten. Själva seglingen gick bra med fin vind, spinnakern drog fint med surfar upp till 10 knop. Strömmen var med oss i början och slutet och motströmmen på havet var svag. MEN, vilken hemsk korssjö på havet!!! Vi rullade och alla segel slog i den gamla sidsjön, även fast det sällan blåste mindre än 7 m/s. Barnen och AK blev sjösjuka, AK som aldrig förr känt av ngt. Jag kunde känna av det lite om jag var inne, Hasse verkade dock helt immun. Johanna sov på golvet i sittbrunnen på den nerplockade spinnakern, även fast hon frös. Hennes fötter blev inte varma föränn ett par timmar efter det att vi förtöjt vid 5 på morgonen. Jag och Hasse gick till sängs en halv timme senare och sov till kl 9 på morgonen.

Tyvärr blev det inga bilder under seglingen och inte heller ngn mat på kvällen. Lärdomen är att vem som helst kan bli sjösjuk, och då kan man verkligen inte hjälp till med ngt, man blir helt utslagen och behöver istället hjälp av andra. Att ha förberedd mat som är enkel att värma är också bra, för väl ute på havet så är det svårt att laga mat om sjön är svår.

Nu är vi som sagt framme i Peterhead ett par dagar tidigare än beräknat, men det ska blåsa mer de närmsta dagarna och för att säkerställa att vi var på plats 13 augusti när besättningar kommer och familjen reser hem tog vi chansen redan igår, även om det kanske visade sig vara ett dåligt val.

Etappen bjöd på kryss över Loch Ness, men också motorgång då vinden var svag tidvis.

Vi har under dagen blivit överflugna av flertalet jet fighters, och ett större propellerplan. Det är tydligen en militärövning och de gillar att flyga över sjön på låg höjd mellan bergssidorna. Vi fick också veta att det finns ett militärt flygfält i Lossiemouth.

Dagen bjöd på ovanligt mycket sol, men inte en dag utan regn. Även om det inte syns eftersom det var rätt långt bort, så passerade vi en slottsruin även idag.

Resan idag gick över Loch Lochy och Loch Oich, sydvästlig vind, så akterlipg vind, men tyvärr bara 3-4 m/s, vilket är lite för snålt för att segla. Men landskapet är fantastisk vackert, och varierat över dagsettappen. Vi han fram till Fort Augustus till kvällen, men slusstrappan får vi ta i morgon.