Nu har vi firat Lovisa med fin middag (oxfilé, potatisgratäng och färsk sparris). Sen egenhändigt bakad tårta.

Nu är vi åter igen i Caledonian Canal, det käns lite vemodigt att lämna Skottlands sydvästsida och veta att man troligtvis inte kommer tillbaka med egen båt. Å andra sidan är det kul att Hasse har anlänt! Hasse ska hjälpa oss genom kanalens alla slussar och seglingingen från Inverness till Peterhead.

Idag är också en stor dag eftersom Lovisa fyller år och blir tonåring. Dagen började med presentöppning och sedan blir det fin middag i båten. Tjejerna ska också fixa en tårta!

Alla i besättningen har gillat Oban marina. Stället är inte det nyaste eller mest pittoreska vi sett, men personalens sätt har gjort vistelserna trevliga. Alla som jobbar i hamnen hjäper till, tex så serverade hamnkaptenen iklädd gummistövlar på restaurangen. Samma person som kör turbåten in till Oban står i baren. På kvällen sitter personalen i baren och tar en öl när det finns tid.

Igår åt vi middag på den lilla restaurangen och passade på att ge vår EBK vimpel som sattes upp i lokalen.

Idag har vi hyrt en bil och sett oss om. Bland annat en fantastisk kirk, kyrka. Tydligen har Skottland många ord med nordisk anknytning sen tiden vikingarna var här och ”hälsade på”.

Sist men inte minst, dagens slottsruin!

Igår låg vi stilla och gjorde en utflykt till Staffa där vi såg Fingal cave. Vi fick också gå i land på Lunga, den största ön i ögruppen Treshnish Islands, där hundratals Lunnefåglar bor på toppen av höga bergssidor. På vägen såg vi dessutom olika sälarter, örn och hjortar.

Lunnefåglarna har sina bon i grävda tunnlar i lerjorden precis på kanten av stupet mot havet. Några av deltagarna på båten hade teleobjektiv och kamouflagefärgade kläder, så vi trodde att det skulle vara svårt att komma nära fåglarna, men tvärt om, man kom så nära som 1/2 meter ifrån dem, så fotografera med en IPhone fungerade utmärkt!

  
Ön Staffa består av basalt, uppdelad i lodräta pelare, vilket gör att den ser till stor del ut som ett bygge i Lego! Turbåten går tillfälligt in i en liten hamn där man kommer av. Därefter promenerar man längs bergväggen och håller i en lejdare för att komma till Fingal cave. Själva grottan är 85 m djup, 15 m bred, 35 m hög och vattnet definitivt djupt nog för en segelbåt.

Idag har vi äntligen varit på en guidad tur på ett distilleri i Tobermory. Distilleriet ligger precis i anslutning till hamnen, så det var ett bra tillfälle där det kändes tryggt att lämna barnen själva i båten.

Tobermorys destilleri öppnades 1798 och var igång till första världskriget. Det återöppnade 1972. De tre första åren får inte whiskyn säljas som Scotch, och först efter 10 år är den riktiga produkten klar, man förstår att det var dyrt och hög risk för de som startade om produktionen.

Tobermory har två olika whiskys, en rökig och en vanlig. Den rökiga smaken kommer utav att man bränner Peat, som verkar vara typ torv. Röken blåses genom kornet när den torkas.

Vi var i Oban igår, efter att ha gått i svag motström hela vägen från Ardfern. Passagen av Dorus Mor (låter som ett namn från sagan om ringen), gick bra igen. Lite virvlar och små races, men inget obehagligt. Men kolla på det här klippet på youtube för att förstå hur denna tidal gate kan vara: https://m.youtube.com/watch?v=P-dd2-u6y4Y

Dagens segling till Tobermory var ömsom i fin akterlig vind upp till 9m/s, men också motorgång emellan då vinden dog ut mellan skurarna. Vi han med ett par slottsruiner längs vägen, så ingen ruinabstinens idag?

Staden Tobermory är fantastiskt trevlig med sina färgglada hus längs strandpromenaden, och med många pubar, vi hoppas kunna besöka ngn i kväll.

Till slut, vi hittade vi en kul sida på Blur om fördomar om seglare och deras båtar: www.blur.se/about/fordommar/

Arcona: Managementskonsult som vill pensionera sig vid 50. Kanske kan man jobba från navbordet? Gillar att titta på telltales och navigerar efter guiden med Sveriges bästa restauranger. Kör en Volvo V70 AWD.

Att segla på telltailsen är ett måste. Vi gillar ju att gå på restaurang när man kommer i hamn, och AK vill ju köpa en xc70, så ngn form av träffsäkerhet fanns ju?

Idag blev det möjligt att åka på en utflykt till Corryvreckan, tyvärr fanns bara en plats kvar så resten av familjen stannade kvar på båten. Så på med varma kläder och seglarställ, döm om min förvåning när flera av de andra som skulle med på samma tur kom i keps och kollegetröja, ska vi verkligen med på samma tur? Gissa vilka som frös i tre timmar och var blöta.

I regn, hård vind och races åkte turbåten ut till det berömda sundet Corryvreckan. På vägen stannade vi och tittade på en sälkoloni, på håll såg alla sälarna ut som gråa stenar, men när vi kommer nära var det fascinerande att se alla sälar både på land och simmandes runt båten. Färden gick sedan vidare in i det berömda sundet där man kunde se strömmarna och hur vattenet välde upp underifrån, det var en rätt så lugn dag men man fick ändå en känsla av att här ska man inte vara vid fel tillfälle och i liten båt. 

Efter Corryvreckan åkte båten vidare till Grey dogs sundet norr om Scarba. Det sundet är enligt kaptenen mindre men mycket farligare än Corryvreckan. När vi kom dit såg vi den stående vågen som var i sundet och hur det kokade inne i själva sundet av alla strömmarna och vatten som skulle igenom. Vi åkte inte genom sundet då det skulle vara mkt obekvämt och kanske rent av farligt även fast båten hade en motor på 600 hk. 

Jag fick också se några stora örnar som flög vid bergen, hjortar och vattenfall, inte konstigt med tanke på allt regn som fallit under vår tid i Skottland. 

En minnesvärd upplevelse och när jag kom tillbaka hade barnen bakat en kladdkaka?/ Anna-Klara

 

Idag gick vi tillbaka till marinan/gästhamnen i Ardfein. Efter ett telefonsamtal hade vi fått klartecken på att de kunde låta en tekniker lyssna på vår motor som har ett vibrerande ljud. Teknikern kunde precis som vi höra ljudet bättre på utsidan av skrovet än inuti. Han kunde också känna vibrationen genom att hålla en hand på drevet.

Eftersom de inte kunde fastställa orsaken beslutade AK och jag att lyfta båten och kolla, vi vill inte tappa propellern på Nordsjön.  Det blev till slut ett studiebesök i att använda en sublift. Man behöver en lång, bred och flack ramp, som dessutom måste ha ett urtag för kölen, annars måste man ha en sjukt lång ramp och subliften typ försvinner helt under vatten. Dessutom behöver man en brygga med en utdragbar landgång för att kunna komma på och av båten innan den körs upp eller sjösätts.

Det här var inte dagen för svenska maskiner, för nu gick subliften sönder. Båten kom inte helt upp ur vattnet och en gummibåt fick användas för att inspektera propellern. Vi såg att offeranoderna på själva propellern var slitna, men det vibrerande ljudet kom från den tvådelade offeranoden som sitter på drevet. En av två skruvar var kvar och den kvarvarande var väldigt lös. Tur att vi lyfte och kollade. Hade vi fortsatt hade det lossnat helt. Kanske halvorna hade skadat propellerbladen i så fall, om inte annat hade drevet kunnat skadas av galvaniska strömmar. Varvet fixade fram en ny skruv, nya offeranoder till drevet samt lite locktite så att inte felet skulle uppstå igen. Efter en hel del meckande fick de fart på subliften så att de kunde sjösätta Ocean igen, skönt att vi hittade och kunde fixa felet!

På eftermiddagen besökte vi den lilla lokala lanthandeln, senare på kvällen puben. Till slut en riktigt lyckad dag!

Igår gick vi norrut i Clyde, till natthamn i Portavadie och idag gick vi vidare till Ardrishaig och slussade in i sea locken. Lovisa styrde en stor del av dagen, och fort gick det. Hon börjar bli riktigt duktig på att hålla kurs och fart uppe!

Det betyder att vi inte seglade runt Mull of Kintyre. Det kunde kanske ha funnits en väderlucka, men risken finns alltid att det blåser upp och då är det som att vara i en tvättmaskin vid rundningen. Beslutet blev att ta samma väg tillbaka för att alla besättningen skulle trivas och må bra.

Strömmen i Sanda sound blir upp till 5 knop vid Spring, vilket det hade varit. Speciellt knasig blir sjön mellan den yttre och inre strömmen eftersom de kan gå åt olika håll.

Johanna har ägnat dagen åt läsning, både på Svenska och Engelska, när hon vill så slukar hon böcker. Hon har också hittat ett nytt sätt att hacka lök utan att det svider i ögonen.

Idag var planen att luncha på Arran, i Loch ranza. Besöka öns distilleri och sedan ta oss till en natthamn.

Vi lämnade Kip ngt sent, men vi skulle bara runda Isle of Bute och sedan korsa fjärden för att gå in i Loch ranza. Men vilken tid det tog, vi anländer kl 16.30! Sista turen på distilleriet går om 17.00, promenaden visar sig ta minst 30 minuter, vi är för sent ute…

En till på sjökortet visar att sträckan var över 20 nm. Man blir lätt lurad av skalan på 1:160000.

Det var bara att vända och ta oss till en natthamn utan studiebesök på ett distilleri, men vi fick i alla fall se en slottsruin till?

Igår var vi och åt lunch hos the Earl of Bute, rätt schysst ställe hade han. Vi åt rökt lax respektive bakad potatis, kidsen fick macaroni and cheese. Tyvärr var inte earlen hemma, han flyttade ut 1998, sen dess är egendomarna bara använda för speciella tillfällen. Tex ska Stella Macartny ha gift sig här.

Numer är faktiskt egendomarna i en stiftelse, bara inventarierna tillhör familjen Stuart. Vill ni läsa mer om stället gå in på: www.mountstuart.com

Vi kom till slottet genom att åka en typisk turistbuss runt ön, en sån där dubbeldäckare som är avcabbad på halva övervåningen. Det passade perfekt den här dagen eftersom det var strålande sol och kortbyxor. Chauffören var otroligt trevlig och serviceminded. Extra kul var att han talade live på vägen runt. Vi fick höra om gamla slott och kyrkor, men också om nerlagda skolor och mejerier, racerförare från orten och om stranden som hade stålstolpar som skulle hindra flygplan att landa där under andra världskriget. Det var otroligt intressant att få både gammal och ny historia om Isle of Bute.

På vägen tillbaka stannade vi i tätorten Rothesay för att proviantera. Staden var verkligen fin, speciellt i det fina vädret. Vi låg själva i en sömnig utkant av staden, Port Ballantyne, där hamnen var djup nog för oss i spring tide.

Istället för att stanna en natt till besökte vi Kip marina på kvällen, en kort sträcka på ett par sjömil. Kip är ytterligare en stor marina med båtlyft, segelmakare, restauranger etc. Det som var lite fint i den här stora hamnen var ett det låg permanentboende runt hamnen, det gjorde den lite roligare. Vår tanke var att få konsultera en mekaniker då vi hör ett slamrande/skallrande ljud på tomgång. Vi har själva vänt upp och ner på båten för att lokalisera ljudet, tom dykt ner och kollat propellern utan att hitta ngt konstigt. Tyvärr var Volvoteknikern upptagen i 5!!! veckor framåt☹️.