I förrgår hyrde vi en bil och besökte White hills, som vi tyvärr inte kunde besöka varken på vägen till eller från Inverness.

White hills var fint och en trevlig restaurang i hamnen, men inseglingen var verkligen obehaglig i hård pålandsvind med bara vatten nog vid högvatten.

I dag har vi vilat upp oss och i princip inte gjort någon ting, jo vi tog en prommenad upp till centrum i Peterhead och åt en pizza. Detta var vår återhämtning från gårdagens segling från Inverness till Peterhead, totalt 90 nm. Vi lämnade Caledonian Canal vid 15 tiden precis vid högvatten. Själva seglingen gick bra med fin vind, spinnakern drog fint med surfar upp till 10 knop. Strömmen var med oss i början och slutet och motströmmen på havet var svag. MEN, vilken hemsk korssjö på havet!!! Vi rullade och alla segel slog i den gamla sidsjön, även fast det sällan blåste mindre än 7 m/s. Barnen och AK blev sjösjuka, AK som aldrig förr känt av ngt. Jag kunde känna av det lite om jag var inne, Hasse verkade dock helt immun. Johanna sov på golvet i sittbrunnen på den nerplockade spinnakern, även fast hon frös. Hennes fötter blev inte varma föränn ett par timmar efter det att vi förtöjt vid 5 på morgonen. Jag och Hasse gick till sängs en halv timme senare och sov till kl 9 på morgonen.

Tyvärr blev det inga bilder under seglingen och inte heller ngn mat på kvällen. Lärdomen är att vem som helst kan bli sjösjuk, och då kan man verkligen inte hjälp till med ngt, man blir helt utslagen och behöver istället hjälp av andra. Att ha förberedd mat som är enkel att värma är också bra, för väl ute på havet så är det svårt att laga mat om sjön är svår.

Nu är vi som sagt framme i Peterhead ett par dagar tidigare än beräknat, men det ska blåsa mer de närmsta dagarna och för att säkerställa att vi var på plats 13 augusti när besättningar kommer och familjen reser hem tog vi chansen redan igår, även om det kanske visade sig vara ett dåligt val.

Etappen bjöd på kryss över Loch Ness, men också motorgång då vinden var svag tidvis.

Vi har under dagen blivit överflugna av flertalet jet fighters, och ett större propellerplan. Det är tydligen en militärövning och de gillar att flyga över sjön på låg höjd mellan bergssidorna. Vi fick också veta att det finns ett militärt flygfält i Lossiemouth.

Dagen bjöd på ovanligt mycket sol, men inte en dag utan regn. Även om det inte syns eftersom det var rätt långt bort, så passerade vi en slottsruin även idag.

Resan idag gick över Loch Lochy och Loch Oich, sydvästlig vind, så akterlipg vind, men tyvärr bara 3-4 m/s, vilket är lite för snålt för att segla. Men landskapet är fantastisk vackert, och varierat över dagsettappen. Vi han fram till Fort Augustus till kvällen, men slusstrappan får vi ta i morgon. 

Nu har vi firat Lovisa med fin middag (oxfilé, potatisgratäng och färsk sparris). Sen egenhändigt bakad tårta.

Nu är vi åter igen i Caledonian Canal, det käns lite vemodigt att lämna Skottlands sydvästsida och veta att man troligtvis inte kommer tillbaka med egen båt. Å andra sidan är det kul att Hasse har anlänt! Hasse ska hjälpa oss genom kanalens alla slussar och seglingingen från Inverness till Peterhead.

Idag är också en stor dag eftersom Lovisa fyller år och blir tonåring. Dagen började med presentöppning och sedan blir det fin middag i båten. Tjejerna ska också fixa en tårta!

Alla i besättningen har gillat Oban marina. Stället är inte det nyaste eller mest pittoreska vi sett, men personalens sätt har gjort vistelserna trevliga. Alla som jobbar i hamnen hjäper till, tex så serverade hamnkaptenen iklädd gummistövlar på restaurangen. Samma person som kör turbåten in till Oban står i baren. På kvällen sitter personalen i baren och tar en öl när det finns tid.

Igår åt vi middag på den lilla restaurangen och passade på att ge vår EBK vimpel som sattes upp i lokalen.

Idag har vi hyrt en bil och sett oss om. Bland annat en fantastisk kirk, kyrka. Tydligen har Skottland många ord med nordisk anknytning sen tiden vikingarna var här och ”hälsade på”.

Sist men inte minst, dagens slottsruin!

Igår låg vi stilla och gjorde en utflykt till Staffa där vi såg Fingal cave. Vi fick också gå i land på Lunga, den största ön i ögruppen Treshnish Islands, där hundratals Lunnefåglar bor på toppen av höga bergssidor. På vägen såg vi dessutom olika sälarter, örn och hjortar.

Lunnefåglarna har sina bon i grävda tunnlar i lerjorden precis på kanten av stupet mot havet. Några av deltagarna på båten hade teleobjektiv och kamouflagefärgade kläder, så vi trodde att det skulle vara svårt att komma nära fåglarna, men tvärt om, man kom så nära som 1/2 meter ifrån dem, så fotografera med en IPhone fungerade utmärkt!

  
Ön Staffa består av basalt, uppdelad i lodräta pelare, vilket gör att den ser till stor del ut som ett bygge i Lego! Turbåten går tillfälligt in i en liten hamn där man kommer av. Därefter promenerar man längs bergväggen och håller i en lejdare för att komma till Fingal cave. Själva grottan är 85 m djup, 15 m bred, 35 m hög och vattnet definitivt djupt nog för en segelbåt.

Idag har vi äntligen varit på en guidad tur på ett distilleri i Tobermory. Distilleriet ligger precis i anslutning till hamnen, så det var ett bra tillfälle där det kändes tryggt att lämna barnen själva i båten.

Tobermorys destilleri öppnades 1798 och var igång till första världskriget. Det återöppnade 1972. De tre första åren får inte whiskyn säljas som Scotch, och först efter 10 år är den riktiga produkten klar, man förstår att det var dyrt och hög risk för de som startade om produktionen.

Tobermory har två olika whiskys, en rökig och en vanlig. Den rökiga smaken kommer utav att man bränner Peat, som verkar vara typ torv. Röken blåses genom kornet när den torkas.

Vi var i Oban igår, efter att ha gått i svag motström hela vägen från Ardfern. Passagen av Dorus Mor (låter som ett namn från sagan om ringen), gick bra igen. Lite virvlar och små races, men inget obehagligt. Men kolla på det här klippet på youtube för att förstå hur denna tidal gate kan vara: https://m.youtube.com/watch?v=P-dd2-u6y4Y

Dagens segling till Tobermory var ömsom i fin akterlig vind upp till 9m/s, men också motorgång emellan då vinden dog ut mellan skurarna. Vi han med ett par slottsruiner längs vägen, så ingen ruinabstinens idag?

Staden Tobermory är fantastiskt trevlig med sina färgglada hus längs strandpromenaden, och med många pubar, vi hoppas kunna besöka ngn i kväll.

Till slut, vi hittade vi en kul sida på Blur om fördomar om seglare och deras båtar: www.blur.se/about/fordommar/

Arcona: Managementskonsult som vill pensionera sig vid 50. Kanske kan man jobba från navbordet? Gillar att titta på telltales och navigerar efter guiden med Sveriges bästa restauranger. Kör en Volvo V70 AWD.

Att segla på telltailsen är ett måste. Vi gillar ju att gå på restaurang när man kommer i hamn, och AK vill ju köpa en xc70, så ngn form av träffsäkerhet fanns ju?

Idag blev det möjligt att åka på en utflykt till Corryvreckan, tyvärr fanns bara en plats kvar så resten av familjen stannade kvar på båten. Så på med varma kläder och seglarställ, döm om min förvåning när flera av de andra som skulle med på samma tur kom i keps och kollegetröja, ska vi verkligen med på samma tur? Gissa vilka som frös i tre timmar och var blöta.

I regn, hård vind och races åkte turbåten ut till det berömda sundet Corryvreckan. På vägen stannade vi och tittade på en sälkoloni, på håll såg alla sälarna ut som gråa stenar, men när vi kommer nära var det fascinerande att se alla sälar både på land och simmandes runt båten. Färden gick sedan vidare in i det berömda sundet där man kunde se strömmarna och hur vattenet välde upp underifrån, det var en rätt så lugn dag men man fick ändå en känsla av att här ska man inte vara vid fel tillfälle och i liten båt. 

Efter Corryvreckan åkte båten vidare till Grey dogs sundet norr om Scarba. Det sundet är enligt kaptenen mindre men mycket farligare än Corryvreckan. När vi kom dit såg vi den stående vågen som var i sundet och hur det kokade inne i själva sundet av alla strömmarna och vatten som skulle igenom. Vi åkte inte genom sundet då det skulle vara mkt obekvämt och kanske rent av farligt även fast båten hade en motor på 600 hk. 

Jag fick också se några stora örnar som flög vid bergen, hjortar och vattenfall, inte konstigt med tanke på allt regn som fallit under vår tid i Skottland. 

En minnesvärd upplevelse och när jag kom tillbaka hade barnen bakat en kladdkaka?/ Anna-Klara