3 EBK båtar (ja eller var det 4 ?) ställde upp på årets Lidingö Runt,

Uffe med Hansen, Janne med X-372 och en Junior besättning med Linn Dismo som skeppare i en 606.

Uffe seglade Shorthanded klassen, i denna klass är man endast 2st ombord (Leffe P var den andra). Tufft att segla 2st på en 43 fotare i detta tajta race. Tungt sa Uffe själv efter racet som gick i mycket byiga hårda vindar. Det var bara 5 båtar i klassen, så det var inte så mycket att jämföra sig emot (de slutade 3a). Gissar att detta var en del i uppladdningen inför Watski Two Star, som de skall segla ute på Östersjön i slutet av maj. Undertecknad blev själv passerad av ovan nämnda duo på kryssen på Askrike, det ser oförskämt lättseglat ut. Vid första mötet måste Uffe slå för oss och detta gör han med en hand på ratten och en öl i den andra. Sedan försvinner de framför oss, Hansen ser då grym ut när den forsar i väg.

Janne med besättning kom att bryta, mer om detta läses HÄR.

Sedan var det EBKs junior besättning, i en av klubbens 606or. Mycket kul att Linn&CO först ens kommer på tanken att de skall segla Lidingö Runt. Nu fick dock den hårda vinden dem att bryta på början av kryssen på Askrike. Det var ett bra beslut, det hade inte varit roligt för dem att fortsätta i den ökande vinden. De skall dock ha all kred att de försökte och jag hoppas det gav dem lite erfarenhet och blodad tand att forstätta.

Sedan var det den här 4e båten, en Scampi med Jan Zaar som skeppare. Han har nu i många år segalt Lidingö Runt och andra seglingar tävlandes för EKBK (vilket är den svenska seglarförbundets benämning av EBK). Har inte sett hans namn i medlemms matriklen, så vem är han ?? Har han bara valt EKBK för att ha något att tävla för eller vet han inte förkortningen av sin egen klubb !!

I går seglade X-Cavator Lidingö Runt för första gången. Besättning var Göran, Mårten, Simon, Kenta, Ettienne och Janne.
Själv hade jag sett fram mot detta, att få segla båten för första gången med den besättningen den egentligen kräver för att kunna kappseglas optimalt. Nu kom det dock att sluta i ett antiklimax.
Simon och Kenta följer med från fredagskvällen, för att bespara oss ett par timmars sömn på lördagsmorgonen. Övriga ansluter i Ropsten.
Väderprognoserna hade hela vecka pratat om det skulle bli bra med vind och den sista prognosen vi hade på lördags morgonen sa 6-9m/s SV, denna skulle dock linte stämma, framåt eftermiddagen hade vi en väldigt bying vind, med alldelse säkert upåt 15-17m/s.
Starten gick OK, vi startade i mitten på linjen på i princip sekunden med en hygglig fart. Det var halvvindstart och uppe vi lovartbojen var det trångt, men de som kom iväg bra där var de som tog täten. En efter en börjar spinnar komma upp, vi avaktar och kan konstatera att vi inte förlorar så mycket på det, då det var väldigt brant. Slutligen sätter vi spinn också och vi ligger då ungerfär mitt i fältet. Vidare i stora farleden norrut mellan Lidingö och Värmdö håller vi våra positioner hyggligt, vinden är inte så farlig här och den ligger och pendlar mellan utlovade 6-9. Det är här vi tar det ödestigra beslutet att behålla geunan inför kryssen och iställer ta revom så behövs. När vi närmar oss rundningen inför kryssen på Askrike börjar det trycka på. Alldeles innan rundning har vi fått en X-99 i lovart. Det är tätt, byigt och lite adrenalin, helt plötsligt kommer broachen/uppskärningen vi inte kan hålla emot trots att vi släpper på stor och genua och vi far upp i X-99 sida. Vi krokar i varandra och tar rundningsbojen på fel sida. Fär båten slutar det ändå hyggligt OK, en repa i sidan, böjd mantågstötta och ett jack i rufftaket (från deras bom).
Dock hade denna lilla manöver förpassat oss till bland de sista i gruppen. Vi låter oss inte knäckas av detta. Tillbaka till bojen, så att vi passerar den på riktigt och sedan vidare ut på Askrike. Snabbt känner vi att här var det gott om vind, så vi tar det planerade revet. Vår strategi var sedan att hålla oss så nära Lidingö landet som möjligt. Vi höll strategin hyggligt men det krävde också många slag. Kryssen går tidvis bra tycker jag ändå. Ju längre vi dock kom på kryssen, ju mer utpumpade blev vi av alla slag och desto mer ökade vinden, framför allt i byarna. Det blir mycket segelfladder och farten är förmodligen inte den bästa. På slutet av kryssen smalnar fjärden ihop och vinden med den. När man ser in i sundet ett gytter av kryssande båtar och ett vilt rykande vatten (det liksom mer än krusar sig), rådgör vi om beslutet att avbryta. Vi avbryter för att spara båt och besättning. Att kryssa med genuan i detta blir alltför mycket och att nu gå in i lä och byta till fock, skulle ta allt för lång tid för att det skulle vara värt det.
Personligen känns det tråkigt att inte få segla båten optimalt, när vi nu var besättning för det. Hade sett fram mot det. Får väl se om man kan lura med folket igen på min halvtrasiga båt
Hur som helst, det var trevligt att komma ut på sjön en dag. Får väl glädja mig åt att motorn gick bra, ja förutom då att vi fick soppatorsk i höd med Kungshatt !
/Janne

Äntligen har våren kommit och båtarna är i sjön.

Denna helgen var det toppenväder och alla var nera i klubben och fixade sina båtar.

Eller är man söt seglare i grodhavet.
Hur som helst bra bild av X-Cavator från Mälarvarvet 2008.
Menar alltså den lutande båten