Igår var vi och åt lunch hos the Earl of Bute, rätt schysst ställe hade han. Vi åt rökt lax respektive bakad potatis, kidsen fick macaroni and cheese. Tyvärr var inte earlen hemma, han flyttade ut 1998, sen dess är egendomarna bara använda för speciella tillfällen. Tex ska Stella Macartny ha gift sig här.

Numer är faktiskt egendomarna i en stiftelse, bara inventarierna tillhör familjen Stuart. Vill ni läsa mer om stället gå in på: www.mountstuart.com

Vi kom till slottet genom att åka en typisk turistbuss runt ön, en sån där dubbeldäckare som är avcabbad på halva övervåningen. Det passade perfekt den här dagen eftersom det var strålande sol och kortbyxor. Chauffören var otroligt trevlig och serviceminded. Extra kul var att han talade live på vägen runt. Vi fick höra om gamla slott och kyrkor, men också om nerlagda skolor och mejerier, racerförare från orten och om stranden som hade stålstolpar som skulle hindra flygplan att landa där under andra världskriget. Det var otroligt intressant att få både gammal och ny historia om Isle of Bute.

På vägen tillbaka stannade vi i tätorten Rothesay för att proviantera. Staden var verkligen fin, speciellt i det fina vädret. Vi låg själva i en sömnig utkant av staden, Port Ballantyne, där hamnen var djup nog för oss i spring tide.

Istället för att stanna en natt till besökte vi Kip marina på kvällen, en kort sträcka på ett par sjömil. Kip är ytterligare en stor marina med båtlyft, segelmakare, restauranger etc. Det som var lite fint i den här stora hamnen var ett det låg permanentboende runt hamnen, det gjorde den lite roligare. Vår tanke var att få konsultera en mekaniker då vi hör ett slamrande/skallrande ljud på tomgång. Vi har själva vänt upp och ner på båten för att lokalisera ljudet, tom dykt ner och kollat propellern utan att hitta ngt konstigt. Tyvärr var Volvoteknikern upptagen i 5!!! veckor framåt☹️.