Det är onsdag kväll den 18 september, är kväll och det är snart beck svart ute. Vi befinner oss på västra sidan av Aggistri, en ö i Saroniska bukten. Det är läsida just nu, strax ska det slå om så att vinden kommer från havet ett par timmar, men sedan ska det vända ”rätt” igen. Hur som helst sitter vårt rejäla ankare nergrävt i sandbotten på 5 meters djup, det har jag själv kollat med cyklop. Vi har 25 meter kätting ute så det ska inte vara några problem alls när vinden vänder. Vi svänger runt, det är det hela. Det fina är att vi hela tiden tar vågorna i fören, så blir det ju när man svajankrar.

 

I snart fyra veckor har vi seglat denna gång. Vi har varit över och känt på Kykladerna, vi har varit runt bland öarna i i Södra Saroniska bukten, vi har gjort strandhugg på Peleponessos. Den här gången har seglingen mest av allt utmärkts av att det blåst mycket. De tre första veckorna blåste det 2-siffrigt i stort sett varje dag. Det gör inget medan vi seglar. Besättningen är ganska tuff, och båten är ändå tuffare. Men vind och vågor sätter tydliga begränsningar i  var vi kan förtöja för natt. Om det blåser 10-12 sekundmeter och går höga vågor gör ju inget medan man seglar. Men vi måste hitta skydd för natten, då kan man inte hoppa omkring i vågorna. Det finns skyddade vikar, det är bara det att havet är så stort och läsidan på en ö är inte som läsidan hemma. Här kan det tvärtom komma accelererade vindar ner för de höga bergen så att det blåser extra mycket på läsidan. Vi har fått vänja oss vid att det kan blåsa 14 sekundmeter och ankaret sitter fast ändå. Det viktigaste är att inte vågorna eller dyningar rullar båten, då är det definitivt omöjligt att sova.

Det är varmt och skönt, vattentempen är straxt över 27 grader, och samma gäller luften. Så även när man seglar i hård vind är det max en t-shirt på under flytvästen och shorts. Det är härligt. En och annan dusch från vågorna gör heller inget när det är varmvatten.

I måndags gav sig i alla fall den hårda vinden och vi har sedan dess friankrat lite var som helst. Det är fantastiskt, stjärnorna kommer fram och vintergatan gör sig tydlig när det inte finns någon bebyggelse som tävlar med stärnljuset. När vi sedan tar ett nattdopp i havet gnistar det ännu mer runt kroppen av marelden som finns överallt. Det är fortfarande lika overkligt som första gången. Då, när jag såg Gabriella simma och varje rörelse utlöste en kaskad av ljusglitter blev jag säker; hon är en sagoprinsessa. Fast på riktigt.

Vi har träffat tre svenskflaggade båtar på fyra veckor. I en hamn simmade vi bort till den svenska båten och pratade lite,trevligt men inget mer. En annan gång  blev det så att vi tillsammans med den båtens beättning gick ut och åt middag på Sifnos, och sedan möttes igen i Poros. Sedan har vi haft koll på varandras position. Jätteroligt, man byter tips och erfarenheter med varandra och lär sig nya sätt att hantera båt, väder och vindar, och byter tips om var det finns skyddade vikar, denna hårdvaluta bland oss seglare

Imorgon styr vi mot Salamina, där vi lyfter upp Nora på fredag. Sedan skall hon städas och packas ihop och täckas. Det är förstås inte snö och is som ska hållas undan här, men däcket måste skuggas så att det inte äts upp av solen. Det är märkligt att fast det är så varmt och fint ska Nora lyftas före alla era båtar på EBK. Det blir så svart eller vitt att ha båt på distans. Flyger vi ner till Grekland seglar vi instensivt tills vi flyger hem. Vi får se hur länge vi trivs med denna sortens båtliv. Det finns nåt mysigt med att kunna sticka ut en kväll eller helg i Mälaren också. Men ännu ett tag har vi båt i Medelhavet. Nästa år blir det troligen Ioniska havet, sedan får vi se vart vi styr. Det är ganska skönt att sitta ute i sittbrunnen och se stjärnorna glimma medan det fortfarande är varmt. Kanske tar jag ett nattdopp också innan sänggång.

 

Bästa hälsningar från Pär och Gabriella på s/y NORA.