Salamina, strax utanför Athen.

Nu är vi framme.  Aldrig har det väl varit tydligare att målet var själva resan.  Båten står på land och det finns snart inte  mer att göra än att flyga hem. Och det är ju inte detta som är det roliga att uppnå. Nej det är verkligen hela resan som hela tiden varit målet för oss.
Vi har gjort det, vi har seglat från hemmahamnen EBK på Ekerö, till Grekland, via 12 länder, 8 hav och ett innanhav, med egen båt. En i sanning underbar resa. Nu står NORA uppställd på Koupetori shipyard i utkanten av Salamina stad. Vi hade båda av och till lite tårar som ville fram när det blev så tydligt att äventyret håller på att ta slut på allvar. Man måste få vara lite sentimental efter 162 dagar och nätter i båten. Efter att ha seglat nästan 5000 sjömil.

I lördags tog vi ner och vek ihop seglen. Det gjorde vi medan vi låg på svaj i solen i en vik vid ön Moni strax väster om Egina. En av fördelarna med att segla i medelhavet; man kan ta av seglen i badbyxor och ta en simtur när man vill ha ett avbrott. Sedan gick vi för motor de sista timmarna till ön Salamina där familjen Koupetori driver sin boatyard.

Senaste veckan fick vi lov att segla lite mer manuellt än vad vi blivit vana vid. Ingen autopilot, inga vindinstrument, inget kylskåp och så vidare. Orsaken är den kabelbrand vi hade för två veckor sedan, då huvudkablar brann intill huvudbrytaren. Alla övriga kablar brandskadades också så hela elpanelen fick lov att kopplas bort och nya kablar dras för de allra mest nödvändiga funktionerna.
Men vi klarade oss och båten klarade sig och när elektriker och sanerare har gjort sitt kommer NORA att vara sig lik igen.

Vi har nu seglat precis en månad i Grekland efter en lång överfart som startade mitt i Messinasundet. Vi rundade Italiens tå och satte sedan kurs mot Kefalonia, en av de västligaste öarna i Greklands Ioniska hav. Dit kom vi efter drygt två dygn på havet. Först en halv dag i hård motvind och rejäl motsjö, sedan ett och ett halvt dygn i totalt stiltje. Mycket speciellt att vara mitt på havet och ytan ligger som en spegel.
Två veckor seglade vi runt i Ioniska havet. Bland annat hann vi besöka klassiska öar som Lefkas och Ithaka. Ithaka är hemön för Odysseus, men det visste ni säkert. En mycket vacker ö.

Grekland är fint för oss seglare. Nästan alla städer på öarna håller sig med en stadskaj där man kan lägga till fritt och för intet. OK då kanske man får betala extra för el och vatten om det finns, men det kan man ju gärna göra. Det finns också många vikar runt om öarna där man kan ligga antingen helt på svaj, eller men långa linor in till land så att man inte svänger runt ankaret. Med aktern närmast land.
Däremot är det ingen som förtöjer mot land så som vi gör hemma. Men det finns heller inga släta klippor, slipade av isen att sitta o grilla på. Bergen här är vassa och kantiga och inget att gå iland på.  Vi har lärt oss att lita på ankaret och sover numera gott på svaj.

Men nu är det slut på svajankring för denna säsong. Nora får stå på land till åtminstone April. Då hoppas vi komma tillbaka och segla mer i detta härliga, brutala, och alldeles underbara hav.

Detta blir också det sista inlägget på bloggen för detta äventyr. Hoppas vi får tillfälle att ses nere på båtklubben och prata segling. Som de gamla romarna, och de kände ju sitt medelhav, sa: Att segla är nödvändigt, Navigare necesse est.