Vi hade tänkt gå över till Balearerna igår men väderprognoserna varnar för tre dagar av åska på havet. Så vi stannar här i Cartagena tills det har dragit över.

Det finns hur mycket som helst att berätta sedan senaste bloggposten, så jag kommer ta det väldigt översiktligt och så får vi se om det blir tillfälle att utveckla detta i vinter när det ska ljugas seglingsäventyr…
Spaniens norra rior lämnades och vi följde Portugals kust till Porto. Det blev motor mest hela vägen i brist på vind. Porto visar sig vara en fantastiskt vacker stad. Där cyklar vi via Novo Gaia där alla portvinshus har sina lagringsgrottor. Vi cyklar över Eiffels bro till stora historiska centrum och tar en kvällsmiddag där. Men vi bor på vackraste sidan av stan.

Efter två dagar seglar vi vidare mot Nazaré. En djup slör utmed kusten, i 5-7 m/s. Det är fantastisk mycket fiskeredskap  utanför Portugals och Spaniens atlantkust, så vi försöker hålla oss så långt ut att det är mer än 100m djupt, då går vi fritt.
Ett stopp i Nazarée, världsberömt för världens högsta surfade våg. Lite skräckblandad var det att tänka sig gå in där. Vågen är dock mycket lokal lär vi oss där, det är ett enda ställe den bryter på. Och alltid samma ställe, och det var inte vid hamninloppet.

Från Nazaré sätter vi målet mot sydkusten. Räknar med att kunna ankra i en vik strax efter Cabo Vincenne, europas sydvästra hörn. Efter att ha halvvindat rakt västerut från kusten så långt att fiskenäten upphört viker vi söderut och sätter spinnakern. Det ska sedan få sitta upp i över 24 timmar. Det är verkligen ett rekord för oss.  Gabriella är till en början inte säker på att hon vill vakta själv med spinnaren uppe men efter ett par ”testvakter ” är hon helt OK med att jag sover när hon är vaken.
Efter ett vaktbyte har hon svårt att sova… -Äsch vi kan väl vara vakna tillsammans. Stjärnklar natt, medvind, spinnaker, långt där inne glimmar kustsamhällen och städer. Vintergatan framträder allt tydligare på himlen. Månskäran som varit upp en stund går ner i havet och stärnljuset blir ännu tydligare. I vattnet glimmar mareld. Mer och mer mareld. runt båten, i kölvattnet och även på vågtoppar där de bryts i skum blir dessa ljust grönskimrande självlysande. Det är så fascinerande. Så kommer tre självlysande torpeder från babord, rakt mot båten; delfiner i marelden! Några till ansluter och leker framför båten. Det är magiskt, vi går, nej kryper båda fram till fören under spinnaren i svarta natten, stjärnorna lyser ovan och mareld och delfiner lyser ihop med NORAs bogskum under oss. Vi skriker och skrattar om vartannat i 15-20 minuter tills delfiner drar iväg och vi kryper tillbaka. Resans höjdare i klassen ”naturens under”.

I Albufeira, södra Portugal anslöt sedan våra vänner från Göteborg. Tillsammans med dem seglade vi till Cadiz i Spanien, Tanger i  Marocko, Gibraltar UK, och sedan Spanien igen. Fyra länder inom mindre än en vecka, det är inte illa. Och väldigt spännande både att gå till Marocko, men också att segla genom Gibraltar sund. Det är ganska vältrafikerat med stora fraktare och supertankers. Och valar! Det varnas det för på både på sjökortet och i pilotböcker. Tyvärr såg vi inga andra valar än delfiner men vi höll utkik, jag lovar.  Två gånger om dagen är det  rejält strömt, men mest medström för oss som ska in i medelhavet. Att det är mest medström beror på den enorma avdunstningen i medelhavet. Det är därför det också är lite saltare än övriga världshav.

Efter att ha lämnat våra vänner i Sotogrande seglade Gabriella och jag till Almerimar där vi hade gjort upp med några om att tillverka ett solskydd, en biminitopp. Nu äntligen behövs den på allvar. Lite kärlek till motorn också, oljebyte och filterbyten. Under veckan den tillverkades och passades in, hyrde vi en bil. Det gjorde att vi kunde ta oss upp i bergen Alpujarra, en del av Sierra Nevada, och göra en riktig vandring, där vi till och med såg snö på avstånd. Vi kunde också flera gånger åka några mil till naturreservatet Cabo da Gata och bergsklättra ner till vackra stränder. Annars var naturen närmast Almerimar bokstavligen inplastad, kolla gärna satellitfoto på google-maps får ni se. Här odlas merparten av nordeuropas gönsaker!

Vid en av dessa vackra stränder , Genovese, ankrade vi sedan när vi lämnat Almerimar. Vi tyckte den låg så skyddat men det visade sig att dyningen smög runt hörnet så vi hade svåra problem att ligga stilla och sova. Vi lämnade denna vackra och dramatiska del och seglade 78M på en dag upp längs kusten till Cartagena. Där vi alltså är nu i skrivande stund.

Cartagena är en gammal , drygt 2000år, stolt stad. Det finns utgrävningar från romartiden, det finns fantastiska hus från Spaniens storhetstid och det är en fin hamn. Tur är det, för som sagt: här blir vi lite längre än beräknat på grund av åskprognos. Vi promenerar i stan, pysslar om båten, upp i masten för att kolla och tejpa lite. Dirken är visst nästan avnött vid topptrissan så det blir till att köpa 40m ny tamp. Skriva lite, skicka några frågor om vinterplats i Grekland. Tar en ny sväng på stan. Träffar några svenskar som seglar åt andra hållet, det ska lägga sin båt i Portugal. Pratar en en stund och får en massa tips av en Italienare som är på väg mot Kanarieöarna och senare västindien.

Ja, det är väl egentligen inget dumt ställe att slå ihjäl tid på. Men nu kliar det i kroppen att komma ut i havet och att kunna hitta ankarvikar och slippa marinorna ett tag. Jag hoppas kunna rapportera om några fina lävikar nästa gång. // Pär W