EBK-flagg i Grekland

Sista kvällen i frihet för denna gång…

Det är onsdag kväll den 18 september, är kväll och det är snart beck svart ute. Vi befinner oss på västra sidan av Aggistri, en ö i Saroniska bukten. Det är läsida just nu, strax ska det slå om så att vinden kommer från havet ett par timmar, men sedan ska det vända ”rätt” igen. Hur som helst sitter vårt rejäla ankare nergrävt i sandbotten på 5 meters djup, det har jag själv kollat med cyklop. Vi har 25 meter kätting ute så det ska inte vara några problem alls när vinden vänder. Vi svänger runt, det är det hela. Det fina är att vi hela tiden tar vågorna i fören, så blir det ju när man svajankrar.

 

Vind vind vind. Vi har lärt oss att gå på angivelserna för vindbyar, det är så det blåser normalt.
Blåsig överfart från Sifnos till Hydra

I snart fyra veckor har vi seglat denna gång. Vi har varit över och känt på Kykladerna, vi har varit runt bland öarna i i Södra Saroniska bukten, vi har gjort strandhugg på Peleponessos. Den här gången har seglingen mest av allt utmärkts av att det blåst mycket. De tre första veckorna blåste det 2-siffrigt i stort sett varje dag. Det gör inget medan vi seglar. Besättningen är ganska tuff, och båten är ändå tuffare. Men vind och vågor sätter tydliga begränsningar i  var vi kan förtöja för natt. Om det blåser 10-12 sekundmeter och går höga vågor gör ju inget medan man seglar. Men vi måste hitta skydd för natten, då kan man inte hoppa omkring i vågorna. Det finns skyddade vikar, det är bara det att havet är så stort och läsidan på en ö är inte som läsidan hemma. Här kan det tvärtom komma accelererade vindar ner för de höga bergen så att det blåser extra mycket på läsidan. Vi har fått vänja oss vid att det kan blåsa 14 sekundmeter och ankaret sitter fast ändå. Det viktigaste är att inte vågorna eller dyningar rullar båten, då är det definitivt omöjligt att sova.

Det är varmt och skönt, vattentempen är straxt över 27 grader, och samma gäller luften. Så även när man seglar i hård vind är det max en t-shirt på under flytvästen och shorts. Det är härligt. En och annan dusch från vågorna gör heller inget när det är varmvatten.

Äntligen en lugn vik.

I måndags gav sig i alla fall den hårda vinden och vi har sedan dess friankrat lite var som helst. Det är fantastiskt, stjärnorna kommer fram och vintergatan gör sig tydlig när det inte finns någon bebyggelse som tävlar med stärnljuset. När vi sedan tar ett nattdopp i havet gnistar det ännu mer runt kroppen av marelden som finns överallt. Det är fortfarande lika overkligt som första gången. Då, när jag såg Gabriella simma och varje rörelse utlöste en kaskad av ljusglitter blev jag säker; hon är en sagoprinsessa. Fast på riktigt.

Det är lätt att kolla både båtbotten och havsbotten i sådant här vatten.

Vi har träffat tre svenskflaggade båtar på fyra veckor. I en hamn simmade vi bort till den svenska båten och pratade lite,trevligt men inget mer. En annan gång  blev det så att vi tillsammans med den båtens beättning gick ut och åt middag på Sifnos, och sedan möttes igen i Poros. Sedan har vi haft koll på varandras position. Jätteroligt, man byter tips och erfarenheter med varandra och lär sig nya sätt att hantera båt, väder och vindar, och byter tips om var det finns skyddade vikar, denna hårdvaluta bland oss seglare

Imorgon styr vi mot Salamina, där vi lyfter upp Nora på fredag. Sedan skall hon städas och packas ihop och täckas. Det är förstås inte snö och is som ska hållas undan här, men däcket måste skuggas så att det inte äts upp av solen. Det är märkligt att fast det är så varmt och fint ska Nora lyftas före alla era båtar på EBK. Det blir så svart eller vitt att ha båt på distans. Flyger vi ner till Grekland seglar vi instensivt tills vi flyger hem. Vi får se hur länge vi trivs med denna sortens båtliv. Det finns nåt mysigt med att kunna sticka ut en kväll eller helg i Mälaren också. Men ännu ett tag har vi båt i Medelhavet. Nästa år blir det troligen Ioniska havet, sedan får vi se vart vi styr. Det är ganska skönt att sitta ute i sittbrunnen och se stjärnorna glimma medan det fortfarande är varmt. Kanske tar jag ett nattdopp också innan sänggång.

Ruttplanering.

 

Bästa hälsningar från Pär och Gabriella på s/y NORA.

Målet är resan

Salamina, strax utanför Athen.

Koupetori Boatyard

Nu är vi framme.  Aldrig har det väl varit tydligare att målet var själva resan.  Båten står på land och det finns snart inte  mer att göra än att flyga hem. Och det är ju inte detta som är det roliga att uppnå. Nej det är verkligen hela resan som hela tiden varit målet för oss.
Vi har gjort det, vi har seglat från hemmahamnen EBK på Ekerö, till Grekland, via 12 länder, 8 hav och ett innanhav, med egen båt. En i sanning underbar resa. Nu står NORA uppställd på Koupetori shipyard i utkanten av Salamina stad. Vi hade båda av och till lite tårar som ville fram när det blev så tydligt att äventyret håller på att ta slut på allvar. Man måste få vara lite sentimental efter 162 dagar och nätter i båten. Efter att ha seglat nästan 5000 sjömil.

Ihoppackning av segel för denna gång

I lördags tog vi ner och vek ihop seglen. Det gjorde vi medan vi låg på svaj i solen i en vik vid ön Moni strax väster om Egina. En av fördelarna med att segla i medelhavet; man kan ta av seglen i badbyxor och ta en simtur när man vill ha ett avbrott. Sedan gick vi för motor de sista timmarna till ön Salamina där familjen Koupetori driver sin boatyard.

Senaste veckan fick vi lov att segla lite mer manuellt än vad vi blivit vana vid. Ingen autopilot, inga vindinstrument, inget kylskåp och så vidare. Orsaken är den kabelbrand vi hade för två veckor sedan, då huvudkablar brann intill huvudbrytaren. Alla övriga kablar brandskadades också så hela elpanelen fick lov att kopplas bort och nya kablar dras för de allra mest nödvändiga funktionerna.
Men vi klarade oss och båten klarade sig och när elektriker och sanerare har gjort sitt kommer NORA att vara sig lik igen.

Kabelbrand
Provisorisk dragning av ny el.

Vi har nu seglat precis en månad i Grekland efter en lång överfart som startade mitt i Messinasundet. Vi rundade Italiens tå och satte sedan kurs mot Kefalonia, en av de västligaste öarna i Greklands Ioniska hav. Dit kom vi efter drygt två dygn på havet. Först en halv dag i hård motvind och rejäl motsjö, sedan ett och ett halvt dygn i totalt stiltje. Mycket speciellt att vara mitt på havet och ytan ligger som en spegel.
Två veckor seglade vi runt i Ioniska havet. Bland annat hann vi besöka klassiska öar som Lefkas och Ithaka. Ithaka är hemön för Odysseus, men det visste ni säkert. En mycket vacker ö.

Vänner på besök ett par dagar.

Grekland är fint för oss seglare. Nästan alla städer på öarna håller sig med en stadskaj där man kan lägga till fritt och för intet. OK då kanske man får betala extra för el och vatten om det finns, men det kan man ju gärna göra. Det finns också många vikar runt om öarna där man kan ligga antingen helt på svaj, eller men långa linor in till land så att man inte svänger runt ankaret. Med aktern närmast land.
Däremot är det ingen som förtöjer mot land så som vi gör hemma. Men det finns heller inga släta klippor, slipade av isen att sitta o grilla på. Bergen här är vassa och kantiga och inget att gå iland på.  Vi har lärt oss att lita på ankaret och sover numera gott på svaj.

På stadskajen ligger man ofta granne med lokala fiskare.

Men nu är det slut på svajankring för denna säsong. Nora får stå på land till åtminstone April. Då hoppas vi komma tillbaka och segla mer i detta härliga, brutala, och alldeles underbara hav.

Detta blir också det sista inlägget på bloggen för detta äventyr. Hoppas vi får tillfälle att ses nere på båtklubben och prata segling. Som de gamla romarna, och de kände ju sitt medelhav, sa: Att segla är nödvändigt, Navigare necesse est.

Kontaktlim.

Kontaktlim är inte roligt att få bort i en hel båt. Fredags började jag testa att få bort kontaktlim i båten. Tre dagar senare undrar jag fortfarande. Hur får man bort kontaktlim? Jag har testat Limtvätt, Rödsprit, Ren bensin, vinkelkap, potatismjöl, borrmaskin med stålborste. Kontaklim har en undlig förmåga att ha olika egenskaper. Man sliter på en plats sedan går man över till nästa för att lite senare återgå till första platsen. Man bli helt enkelt inte klar med någonting utan men mer eller mindre tunnar ut klistret på väggar och tak. Vissa partier kan man dra bort andra är mer eller mindre helt hopplösa. På söndagen hade jag ivarjefall kommit fram till hur jag vill arbeta.
Med 100% finns det säkert bättre lösningar.

Jag använder potatismjöl och borrmaskin med stålbortste. Blir kistret på väggen kladdigt är det bra att tillsätta mer potatismjöl. Tillslut för man väggen ganska ren. Jag har nu arbetat ca 20 timmar på min nötning och är klar med ca 70% av ruffen.Till slut kommer jag tvätta allt med Limtvätt.

Båten är nu förövrigt avklädd det som går. Rutorna är väck för att få bort mattor invändigt. Delar som kan bearbetas under vintern hemma har Göran tagit hem. Jag och Niklas kommer arbeta mer i båten i vinter så länge vädret tillåtar. Snart är det dags för uppbyggnad av den nya båten. Det har blivit lite mer jobb än jag hade trott från början och det är nog PI son gäller även för detta projekt.

/Mårten

Vackert väder i helgen.

Varmt väder helt underbart då är det bara att accelerera slipningen så man kan utnyttja värmen för att börja måla och spackla kölen. På våren tar det tid att få kölen varm så det är bättre att arbeta med den under en varm höst. Jag jäktade med slipningen när jag såg prognosen på värmen kommande helg. Detta var mycket segt att få bort gammal VCtar ”tjärepoxi” på båten satta väldigt hårt. Det gick år ca 30 slippapper och ca 16 timmars arbete sedan var båtens skrov ren till gelcoaten. Kölen har jag endast tagit bort bottenfärg och jämna till den. Jag vill inte ta bort rostskyddet på kölen som sitter fast. På fredagen åkte jag tidigt från jobbet och efter en vända på Biltema så började jag med kölen. Jag bearbetade fläckar med öppna järnytor. Dessa slipades och rengjordes från rost och sedan direkt efteråt vart det tvätt med aceton som löste upp tjäran i tjärepoxin. Jag torkade och trasorna blev alldeles svarta av tjäran. Till slut gav jag upp och målade första lagret epoxi. Tyvärr blev den vita epoxin alldeles gul av tjäran. På lördagen lade jag på två lager till med epoxi och det blir lite bättre för vare nytt lager. Efter tre lager epoxi började jag spackla kölen med Epoxispackel.

Söndagen hade inte epoxin stelnat då kollade jag på burken och den behöver ca 48 timmar innan den härdar. Det var bara att låta den torka. Under tiden passade jag på söndagen att ta bort grejer från däcket. Allt som kan tas bort skall bort. Vissa grejer skall fixas till andra kommer inte tillbaka på båten. Jag gillar ej cam cleats som var mode då några kappseglade denna båt senast. Däcket är rensat och även luckan över nergångsluckan är loss och det var jätte skitigt under den. Rorkult, handtag och andra grejer som skall göras ordning är borttagna. All gammal trimutrustning är väck. Nästa steg är att ta bort lister innanför fönster och sedan ska innertaket bort.

Nästa steg är att rengöra och tvätta under alla beslag sedan spackla igen alla gamla hål.

När innertaket är borta ska jag skära bort underdelen på däcket för att byta ut distansmateriellt som är förstört. Däcket har laminerat på en halvkvadratmeter på grund av ett läckage. Det kommer bli ett riktigt jobbigt jobb som bör påbörjas innan vintern kommer.

Skönt att smutsiga slipningen är klar.

/Mårten

 

Brutalt och nyckfullt medelhav

Ro jollen med långa linor in till land.
…eller simma in till land med de långa linorna

Nu har vi lagt till för denna kväll. Ankaret ligger på 13-14 meters djup.
Två långa linor går iland till ön Oxias, strax väster om inloppet till Korint-golfen.
Det är brutalt vackert. Ja faktiskt brutalt med tanke på att berget reser sig i stort sett rakt upp på tre sidor om oss och havet är utan horisont på den fjärde. Vi bara hoppas att prognoserna står sig så att inte vinden kommer från havet innan vi har hunnit lämna imorgon bitti.

En väldigt vacker kväll igen.

Medelhavet är på flera sätt brutalt. Jag har sökt men hittar inget bättre ord än just brutalt. Ofta är det alldeles underbart, 25-30 grader varmt på i luft och vatten. Vindarna är lätta, många gånger för lätta för att segla i med någon större framgång. Sedan blåser det upp och helt plötsligt, riktigt hårt och ja, brutalt. OK, stormarna blir vi förvarnade om, vi har bra prognoser. Men det finns så många väldigt lokala fenomen, som t.ex. sammanpressning av vinden mellan två höga öar. Eller en rejäl acceleration av vinden vid en udde där berget pekar upp mot tusen meter. Och inte minst, fallvindar som en stilla kväll när man minst anar det, anfaller oss intet ont anande på ankringsplatsen Vi har inte kommit på hur man ska kunna förutse dessa fallvindar, utan det är bara att försöka hitta vikar utan riktigt höga berg i närheten.
Det har vi inte lyckats med ikväll. Det finns å andra sidan inte något att välja på inom 20 M omkrets så vi får helt enkelt hoppas och tro att vår chansning står sig och vi kan ligga tryggt.

Sjön som byggs upp när det blåser på är också värd att nämna, den är också brutal. Vi brukar få höra att Östersjön är så krabb med korta tvära vågor. ”Hellre en storm på Nordsjön än en kuling på Östersjön heter det ju. Jag trodde vi skulle slippa krabb sjö när vi lämnat hemmavattnen. Men jag vet inte jag. Medelhavet bygger snart upp korta hårda vågor som gör ont att möta. Någonstans läste jag att det beror på att salthalten är högre och därmed densiteten och friktionen mot vinden. Vinden drar inte bara upp vågor, den orsakar också ytströmmar på flera knop.
Men oftast är det vackert, kristallklart vatten i go temperatur och blå himmel.

Epilog:

Avfärd i kvällningen, det gick inte att ligga kvar.

Just efter att jag skrivit denna text och vi ligger vid ön Oxia växer ett olycksbådande vågbrus borta i viken. Stax kommer riktigt stora vågor inrullande och trycker oss in alldeles för nära klipporna bakom oss. Det är svallet från snabbfärjan som för länge sedan passerade drygt 1M bort. Det är bara att det går flera sådana snabbfärjor till olika öar och vi ser redan nästa passera vid horisonten. Här går inte vara kvar trots att vi ligger bra för både vågor och vind av naturligt slag. Det finns inget att välja på. Bara att starta motorn, snabbt hämta in landförtöjningarna och dra upp ankaret. Sedan blir motorgång i mörkret för att komma till till nästa riktiga hamn. Efter tre timmar lägger vi till mot kajen i i ett stilla Messalongi och kan somna.

Här i Messalongi fick vi vakna istället för i den vackra viken vid Oxia
På väg ut från Messalongi blir det frukost i farten.

Vissa grejer borde vara förbjudet att använda.

 Självpollerande bottenfärg är inget roligt att hålla på med när det skall bort. Vi hade löst upp färgen innan med kaustiksoda och tapetklister. Dessutom var båt ny upptagen så färgen var lite mjuk. 4 timmar efter upptagning påbörjade jag arbetet. Först var det arbetsplikt på upptagningen. Sista bottenfärgen kom bort i samband med mörkret kom. När vi tar bort bottenfärg så måste vi ha en presenning på marken. Bottenfärgen som är lite kladdig hamnar både på pressen och mig bland annat i mina stövlar. Inte optimalt ska val denna dagen. De fastnade också under stövlarna på kläderna. Givetvis i mörkret tappade jag mobilen i all färg. Vid 20 tiden var jag klar med all skrapning av båten då hade jag fått bort all äcklig polerande färg och kvar är det spärlager? VC17, Någon grundfärg

När man var klar med skrapningen var det dags att köra hem med min nya bil. Det var helt enkelt det enklaste att byta kläder innan bilen blir förstörd. Väl hemma skulle jag sanera mig men det var långt mycket svårare jobb än jag trodde. För jag började gå omkring hemma och då vart det blåa fotsteg i hela huset. Först vart det en sanering av kläder och stövlar. Nästa sanering av fötter och golv. När det såg bra ut vad dags för sanering av kroppen och avsluta med badkar. Tillslut fick även telefonen en sanering.

Nästa dag första slipdagen. Jag slipade från 12-19 denna dagen och jag han knappt med halva båten. Färgen sliter hårt på sandpappret och man måste byta ofta. Ju tröttade jag vart desto tätare blev det mellan bytarna. Jag använder en slipmaskin som är kopplad till en damsugare. Ca 90% av dammet tar damsugaren. Det är tråkigt att slipa men man måste ta små mål och inte se båten som ett jättestort mål utan decimeter för decimeter. Till slut kommer båten bli klar. Min tanke är att snabbt ta bort all färg på botten slipar ner till gelcoaten. Sedan hoppas jag att kunna fixa kölen i höst då vädret är varmt ute och ska vara det ett tag. Bra att arbeta med en varm köl när kan ska spackla och Måla kölen. Än har jag inte börjat slipa kölen det kommer snart.

Nu tidigt på hösten koncentrerar jag mig först på botten och kölen. Jag hoppas dessutom att fixa till skador på skrovet. Senare kommer jag gå in i båten och försätta att ta bort gammal och ful inklädnad i taket och väggar.
/Mårten

Ny utmaning

Ibland tycker man att man ska ha en ny utmaning i livet. Jag har vunnit de mesta i klubben med Novan, 606 och J/70. Nu vill jag något mer och först funderade jag på att köpa en Shipman 28 som var billig på Nätat men det skulle bli alldeless för dyrt att få den kappseglingsklar. Rolig utmaning men för dyrt i nya segel och begagnade i bra kvalité går nog inte att hitta. Båten skulle kosta 10 000kr men seglarna går på ca 100 000kr. Projektet lades ner.

Sedan på Blocket dök en billig h-båt upp för 4000kr. Det kändes som ett perfekt projekt. H-båten har dessutom troligtvis flera som säljer bra begagnade segel. Jag skickade ett e-mail till Göran som hoppade på direkt. H-båten har relativt små segel och är enkel att hantera på EBK relativt små seglings utrummen.

Efter några dagar hängde även Nicklas på projektet. Vilket jag tycker är roligt. Nicklas och Göran är ett radarpar.

Förra veckan köpte jag en båt som jag köpte utan att sett. Det var så lite pengar så det var bara att slå till. När båten var inköpt och den hemkörd från Åkersberga ringde jag upp Collberg som är mångfaldig mästare i H-båt och fråga om segel. han hade något ställ liggande som vi skulle kunna köpa. Nu har vi båt och snart segel.

Tanken med Projektet:

Att göra ordning en kappseglingsbåt med måttlig investering och visa att det går med enkla medel få till en bra kappseglingsbåt som kan ta upp kampen mot klubbens J/70 båtar i SRS.

Tvättning:

Vad vi ska göra med båten:

  1. Tvätta båten
  2. Fixa botten, den ska bli slät och utan bottenfärg.
  3. Fixa däckslayouten.
  4. Byta alla tampar ombord.
  5. Köpa bra segel
  6. Göra båten fin så det är roligt att segla båten.
  7. Göra ordning båten inne så det går att sova i båten.
  8. Arbeta med däck och skrov så båten blir fin utvändig. (En fin båt är en bra båt)
  9. Givetvis måste det på massa VAX. Båten har inte fått kärlek på de senaste åren. Båten är väldigt matt i plasten.

Tanken att den ska bli klar till första Torsdagseglingen nästa år. Då ska vi ägare sitta i båten och segla den. jag hoppas att vi ska klara av detta projekt för ca 20 000kr.

/Mårten

EBKare i farten igen.

När de flesta börjar packa ner båtarna är några ute och seglade i helgen.

Div 1.

Vi fick ett ungdoms team att hänga på och Segla Div 1 den sista delseglingen. De körde med 4st C55 och de körde 3st ombord. Det var en endagars regatta på samma upplägg som allsvenskan. De gjorde en bra regatta Teamet bestod av Magnus, Emma och. Lukas

Tack att ni representerade EBK.

J/70

Tyvärr kom bara en av tre båtar iväg. Det började bra i den måttliga vinden med en 5 placering av 18 båtar. Sedan ökade vinden och inget stämde i båten vi saknade fart och höjd i båten, tror jag. Frågan är om alla beslut är fel beslut, kan det vara möjligt eller är det något som saknas? Lördagen gick vi tidvis riktigt bra på undanvinden. Söndagen gick vi rätt väg en bog av 6 möjliga. Jag tror vi har för dålig fart och/eller höjd på kryssen. Vi gjorde en del märkliga manövrar på banan och broacade minst 3 gånger. två gånger ordentligt. Vi såg ut som ett nybörjar gäng. De 5 sista seglingarna är inte som jag egentligen vill avsluta säsongen med. Ju sämre vi gick desto sämre vart mitt humör. Det är inte roligt att sitta på kanten på båten och veta att det bästa man kan göra är att hänga ner båten. Man känner sig hjälplös och värdelös. Detta är det tråkigaste med J/70 segling. sitta still på kanten och inte bidra på annat sätt än att vara en stor klump.  Jag vill mer än jag kan tillföra. På söndagen var vi sist från start till mål. Någon båt var väll kanske bakom oss. Det är inte roligt att trimma gennakern när man broachar. Är man värdelös eller är det något annat? Hårdvind och J/70 hur seglar man, vikten hade vi nog bra i båten, Då återstår det endast två grejer. Är det trimmet eller/och styrningen som är fel?

Varför broachade vi nu när vi inte gjorde det i Norge med betydligt hårdare vindar? En orsak kan vara att vinden vred ganska mycket i vindbyarna och vi var inte tillräckligt upp märksamma på detta?

Janne och Jag är världen mest erfarna blåbär.

Ska jag bli bättre i J/70 i hård vind måste jag ut och styra för att känna hur båten upp för sig i hård vind. Att sitta på railen lär man sig inget på.

/Mårten

EBK börjar bli för litet.

I Helgen var det full fart på EBK:are ute i värden. Förutom att vi har ett seglande par i Medelhavet kappseglade två EBK besättningar utanför Sverige i helgen.

WOW

Tack vara att klubben köpte in en J/70 fick vi möjlighetens att starta en Tjej sättning i klubben.  Som avslutning beslöt 4 tjejer att det skulle åka till Köpenhamn och kappsegla WOW som är en samma koncept som ”allsvenskan” 6 båtar på kort krysslänsbana. De gjorde en mycket bra insats och de fick beröm av andra tjejer.

Mer info.

Grundig cup nordisk final i Norge.

Uppe på 1060m höjd har Normännen hittat en liten sjö som man kan kappsegla på. Den ligger över trädgränsen och det var förvinterväder med snö och regn där uppe. Ute till havs på Kattegatt var det full storm vi hade lite friska vindar under träningen på fredagen. Lördagen bjöd på byig vind som var frisk till hård. Söndagen var det uppehåll och måttlig vind men byigt.

Janne, Jag, Bosse var med från klubben och Johan från Göteborg var med oss. Vi saglade i ett ganska lågt tempo och seglade 10 delseglingar. Vi tog 4st 2or, 4st 3or, 2st 4or. Med det kom vi 7 (10) två poäng sämre än 5.an. Tätt runt oss. Det var många täta dueller. Vi lärde oss mycket denna helgen. bl.a. kände jag mig gammal i sällskapet. Det var mycket yngre personer som kappseglade vilket är roligt. Frågan är man för gammal för detta tempo en 200m lång bana ger? Vi var helt klart lite otränade tillsammans. Sedan är det grejer vi inte var lika snabba på och det var att ta in focken så gennakern fyllde snabbare. Om man får in focken tidigare kan man släppa ut spinnakern mer från början. Sedan är det svårt att komma iväg i starten. För att få in focken snabbt skall man släppa fockskoterna på båda sidorna vid rundning. Detta måste vi lära oss och bli bättre på. Dessa korta banor gäller det att vara samtrimmade och snabba. Det var en mycket trevlig helg och roligt att segla på en fjällsjö.

Mer info.

/Mårten

Enskildas medlemmars i EBK.