Idag blev det möjligt att åka på en utflykt till Corryvreckan, tyvärr fanns bara en plats kvar så resten av familjen stannade kvar på båten. Så på med varma kläder och seglarställ, döm om min förvåning när flera av de andra som skulle med på samma tur kom i keps och kollegetröja, ska vi verkligen med på samma tur? Gissa vilka som frös i tre timmar och var blöta.

I regn, hård vind och races åkte turbåten ut till det berömda sundet Corryvreckan. På vägen stannade vi och tittade på en sälkoloni, på håll såg alla sälarna ut som gråa stenar, men när vi kommer nära var det fascinerande att se alla sälar både på land och simmandes runt båten. Färden gick sedan vidare in i det berömda sundet där man kunde se strömmarna och hur vattenet välde upp underifrån, det var en rätt så lugn dag men man fick ändå en känsla av att här ska man inte vara vid fel tillfälle och i liten båt. 

Efter Corryvreckan åkte båten vidare till Grey dogs sundet norr om Scarba. Det sundet är enligt kaptenen mindre men mycket farligare än Corryvreckan. När vi kom dit såg vi den stående vågen som var i sundet och hur det kokade inne i själva sundet av alla strömmarna och vatten som skulle igenom. Vi åkte inte genom sundet då det skulle vara mkt obekvämt och kanske rent av farligt även fast båten hade en motor på 600 hk. 

Jag fick också se några stora örnar som flög vid bergen, hjortar och vattenfall, inte konstigt med tanke på allt regn som fallit under vår tid i Skottland. 

En minnesvärd upplevelse och när jag kom tillbaka hade barnen bakat en kladdkaka?/ Anna-Klara